Victor Vasarely, född 1906 i Ungern, anses med sin nyskapande konst med fokus på kontrasterande färger och optiska illusioner vara en av huvudmännen bakom Opkonst-rörelsen. Undervisad av Láslo Moholy-Nagy kom han i kontakt med Kandinsky, Gropius, Le Corbusier och Mondrians verk samt funktionalismen vid Bauhaus, som även den gjorde starkt intryck på honom. 1930 flyttade Vasarely till Paris där han framgångsrikt arbetade som grafisk formgivare och systematiskt undersökte det optiska och känslomässiga omfånget hos de olika grafiska teknikerna. Det ledde till en ökad förståelse för den geometriska formen och dess förmåga att framkalla en sinnlig uppfattning av rymd, materia och energi. Vasarely utvecklade sin egen form av geometrisk abstraktion som han varierade i oändlighet därmed skapande olika optiska mönster med kinetisk effekt. Färg och form ansåg han vara oskiljaktiga och geometriska former arrangerades i fluorescerande färger på ett sådant sätt att ögat uppfattade en fluktuerande rörelse. Själv sammanfattade Vasarely detta förhållningssätt med orden: ”Varje form är grund för en färg, varje färg är attribut för en form”. På detta sätt överfördes former från naturen till rent abstrakta element i hans målningar.