Isaac Grünewald har själv hävdat att han hittade en ny riktning i sitt måleri under 1940-talet och auktionens ”Trädrytmer I” är ett ypperligt exempel på denna sena stil. Han ville inte längre kalla sig kolorist som han gjort tidigare utan menade nu att ”kulöristen hävdar i sin entusiasm, att det är omöjligt att förena de båda grundvärdena färgen och formen, och att formens hemortsrätt i en målning är av underordnad betydelse om inte rent av onödig och skadlig”. Man riskerar att hamna i ”rena abstraktioner med uteslutande av alla igenkänningsmoment”. Kandinsky var ett exempel på en konstnär som Grünewald menade hade ”gått över en sådan gräns”.

Under Grünewalds tidigare expressionistperiod var Kandinsky en respekterad förebild. Då menade den svenska konstnären att färgen var det dominerande elementet för måleriet och att formen var underordnad. Under 1940-talet ville han istället förena färgen med formen. Han ville hitta en stil med hög färgsättning men också med hög ”igenkänningsfaktor”.

Även motiven fick ett nytt fokus under 1940-talet, vilket vi ser i ”Trädrytmer I”. Som han själv har formulerat det så hade han tidigare ”syndat med att bara måla sydländska landskap”. Nu intresserade sig konstnären mer för det svenska landskapet, inspirerad av sin omgivning i Saltsjöbaden dit han på 1930-talet hade flyttat med sin nya fru Märta Grundell.