Trädgårdsmotiv kan med rätta sägas utgöra en egen genre i Ivan Ivarsons konstnärskap. Redan som ung pojke hade han fått ansvara för trädgårdssysslorna i föräldrarnas sommarhus Hagen utanför Göteborg, där gräsmattor och rabatter anlades och fruktträd, buskar och rosor planterades med stor entusiasm och framgång. Det var där och då som grunden lades till hans positiva inställning till blomster- och trädgårdsmotiv.

År 1929 flyttade Ivarson tillsammans med sin hustru Märta och deras då ettårige son Per in i Lillstugan på Hagen. Där bodde de fram till 1932 under vinterhalvåret, medan somrarna tillbringades i ett lånat hus på Stenungsön. Även där fanns natur och grönska som en del av hans omgivning, och vi ser därför den sortens bakgrunder i åtskilliga målningar där hustrun och barnet agerar modeller. Det var under Stenungsö-somrarna som Ivarson utvecklade fyrklangen rött-grönt-blått-gult i den kraftfulla kolorit som därefter kom att bli hans speciella signum.

Trädgårdspaviljongen är inte daterad, men enligt en påskrift a tergo ska den vara utförd 1934. Vid den tidpunkten var de lyckliga familjesomrarna på Hagen och Stenungsön förbi: 1932 gick paret Ivarson skilda vägar och Ivan bosatte sig i Göteborg. Men även sedan Märta försvunnit ur hans liv fortsatte han att måla henne, eller rättare sagt sinnebilder av henne, i ett antal karaktärsfulla, färgsprakande dukar. Trädgårdspaviljongen får vi räkna som en av dem. Här ser vi en kvinna i blå kjol, vit blus och lysande gul hatt sittandes på en stol i en trädgård som påminner om den på Hagen. Snett bakom henne övergår trädgården i ett grönskande landskap, som sluttar uppåt mot en lika saftigt grön kulle. Över kullen lyser himlen hög och klar – inte ett endaste moln bryter den blå helheten. I mellanplanet ser vi en vitmålad trädgårdsgrind och så det som gett målningen dess titel – en stor trädgårdspaviljong i samma intensivt blå färg som himlen. För att den Ivarsonska fyrklangen ska fullbordas, har konstnären slutligen fyllt de prunkande rabatterna med blomster i lysande röda kulörer.

Vid 1930-talets mitt utgjorde motiv med flickor i skogar, trädgårdar och interiörer en väsentlig del av vad Ivarson visade på sina utställningar. Ivarsons vän och biograf Arne Stubelius har förklarat hans envisa dröjande vid sin snäva motivkrets – kvinnan, blomman, havet och grönskan – vid den tiden med att den ”för honom symboliserade längtan till ett rikare och riktigare liv än det han nödgades leva.” (Arne Stubelius, Ivan Ivarson, Stockholm 1954, s 106).

Målningen har tidigare funnits i Einar Stubelius samlingar, han var föreståndare för konstnärsmaterielhandeln Dorch, Bäcksin & Co AB i Göteborg samt äldre bror till konstnären, författaren m m Arne Stubelius (1902-1983), som gjort betydande insatser för forskningen kring de s k Göteborgskoloristerna.