Få kunde måla blomsterprakt som Ivan Ivarson. När hans samtida sökte sig till tidens nya strömningar surrealism, saklighet och formexperiment, utvecklade han sitt måleri med utgångspunkt i klassiska livsbejakande motiv – kvinnan, havet och blommorna. Ivan Ivarson älskade blommor. I blommorna såg han en självklar och enkel bild av livets skönhet och det är svårt att inte ryckas med i det passionerade färgspel som hans blomsterstilleben bjuder på.

Ivarsons måleri har ingen direkt like i den svenska 1930-talskonsten, hans färgkonst för istället tankarna till utländska konstnärer som Marc Chagall och Emil Nolde i vars konst man finner samma färglyriska anda och liknande kärlek till blommor.