Ludvig Karsten var yngste sonen till en byggmästare i Christiania. Hans växte upp som ett av många syskon i en liberal och konstintresserad familj. Redan under gymnasietiden gick Karsten på den Kgl. Tekneskole på kvällstid. Karsten var dock en rastlös själ och reste 1895 på studieresa till Europa. Han besökte bland annat Rom och Florens, men stannade aldrig länge på samma plats. Under en tid vistades han vid Akademien i München och här skapades ett av hans tidigast kända verk Adam och Eva. År 1901 kom Karsten i kontakt med konstnären Edvard Munch som skulle komma att betyda mycket för hans utveckling och måleriska syn.

På 1910-talet influerades han starkt av det franskinspirerade måleriet och Munchs betydelse minskade. Karsten hade kommit till Paris första gången 1901 och gjort sig väl känd i de internationella konstnärskretsarna. 1910 skrev han in sig på Académie Matisse. Inspirerad av Matisse och den franska postimpressionismen använde han sig av komplementfärgerna rött och grönt vilka han varierade med en tredje färg. Enligt Karsten själv var all god konst en fråga om nerver, ”färge-nerver” och att det var de första penseldragen som var de viktigaste för att fånga bilden han hade i sitt huvud.

1913 hade Karsten etablerat sig som sin generations främste norske målare. Med utställningen på Köpenhamns Kunstförening samma år slog han också definitivt igenom i Danmark.

Auktionens dubbelporträtt, som var med på genombrottsutställningen på Kunstforeningen, är målat i Köpenhamn 1913 och föreställer Michaela (”Misse”) Haslund, nygift med Ludvig Karsten, och hennes väninna Anne Levin. Misse blev ett återkommande favoritmotiv för Karsten och de två vännerna på auktionens målning står även modell i den stora målningen Figurstudie, målad vid samma tillfälle och förvärvad av Nationalmuseum i Stockholm 1922, idag i Moderna Museets samling ref. nr NM 2384.

Pola Gauguin skriver om auktionens målning: "Samtidig malte han nå også portretter, og det karakteristiske for dem er, at han ikke forsøker å lage likhet gjennom et inngående studium av modellenes trekk, men meget mer ved å gi deres holdning, den karakteristiske måten de holder hendene på og setter føttene, og ikke minst den måten de bærer klærne på, og hans glimrende øye for den forskjellen det er i hudfargen hos mennesker med lyst eller mørkt hår. Et godt eksempel er dobbeltportrettet av den lysblonde Misse og hennes ravnsorte venninne, som på malerisk måte bekrefter den gamle sannheten: Les contrastes se touchent." (s. 130).