På våren 1914 reste Einar Jolin hem från Paris för att delta i Baltiska utställningen i Malmö, en exposition med konstnärer från länderna kring Östersjön.

I Paris hade Jolin gått i lära hos Henri Matisse och utfört rader av modellstudier och skaffat sig en spontan och naturlig snabbhet i penselarbetet.

Einar Jolins tanke var att återvända till Paris efter sommaren, men då första världskriget plötsligt bröt ut den 28 juli stängdes vägen till Frankrike.

Jolin lyckades få tag i en egen liten ateljé på Fiskargatan 9, i närheten av Katarina Kyrka på Söders höjder. Från sin ateljé hade han en hänförande utsikt över staden, Strömmen och inloppet. I denna ateljé tillkom under åren flera idag berömda och högt skattade Stockholmsvyer.

Han styckade upp utsikten i ruta efter ruta, än mot Stadsgården, än mot Riddarholmen, bl a ”Strömmen mot Skeppsbron” 1914 (Stockholms Stadsmuseum), ”Utsikt över Riddarholmen” 1914 (Moderna Museet, inköpt av Nationalmuseum 1919) och ”Utsikt mot Kastellholmen” 1915 (Herman Gotthardts samling, idag Malmö Konstmuseum).

Målningarna kännetecknas av hans snabbt svepande penseldrag och kraftiga konturer som ramar in den blonda friska paletten.

Einar Jolin blev Stockholms-målaren framför andra och dess exteriörer förblev hans eget Arkadien genom hela livet. Oavsett om staden badar i vårsol eller vinterdis är skönheten orörd. Ett motiv som han ständigt återkom till var utsikten från ateljén.

I den aktuella skildringen av ett vårvintrigt Stockholm och Slottsbacken får vi följa konstnärens svepande blick mot Gamla Stan, Riddarholmen och den väntande ångbåten.

Mot stora plana ytor i svalt rosa, tunt blått, lätt violett sätter han svarta, förenklade detaljer i form av trafikens bilar för att skapa kontrast och en känsla av stilla rörelse.

I Einar Jolins oeuvre finns ett medvetet och ibland avståndstagande betraktande från konstnärens sida. Motiven kan ofta beskrivas som direkta tablåer som avbildas och just denna förenkling och skönhet är teman som vi ser i Jolins konstnärskap ända sedan studierna i Paris hos Matisse.

Likaså är i denna målning alla oväsentligheter bortskalade och de stiliserade formerna förmedlar i mjuka, milda färger ett rent, elegant intryck, helt i linje med de Stockholmsmotiv från 1914-1915 som idag är i museal ägo.