Helge Linden växte upp i en konst- och musikintresserad familj. Han studerade för Carl Wilhelmson 1922–1925. Han gjorde flera studieresor till Italien 1925–1926 och till Thailand 1926–1931. Linden tog intryck av Paul Cézannes och Paul Gauguins konst.
Linden förenklade bildernas uppbyggnad till strama former, och förenade det med en vemodig ton – ofta i skymningsljus eller starkt motljus. Han räknas, ihop med Torsten Jovinge, som den främsta representanten för svensk purism. Tongivande är avskalade detaljer och stora hela ytor. Linden kallade sin konst för en ”syntes på realistisk grund”.
Det stora genombrottet kom 1938. Strax därefter flyttade Helge Linden tillbaka till Umeå från Stockholm och blev snabbt en drivande kraft i stadens konst- och kulturliv. Han hade stor betydelse för länets unga konstnärer; bland annat Vera Frisén. Under 1940- och 1950-talet var Helge Linden Norrlands mest uppmärksammade målare.
Helge Lindens konst finns i samlingarna på bland annat Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Muséet i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Sörmlands museum, Sandvikens kommun, Västerbottens museum samt muséer i Östersund, Borås och Hudiksvall. Han har även utfört ett flertal väggmålningar och offentliga verk.