Donald Baechler presenterades första gången 1981 när han ställde ut tillsammans med Keith Haring och Jean-Michel Basquiat hos Tony Shafrazi i New York. Hans publika genombrott kom dock i samband med Whitney Biennalen 1989. Baechler refereras ofta till som en andra generations popkonstnär. Upprepande återkommer Baechler till vissa enkla vardagliga motiv, såsom blommor, bollar, glassar, kannor och stiliserade figurer. Dessa tyckts ofta snabbt ditmålade, medan bakgrunderna är långsamt och omsorgsfullt uppbyggda collage av papper och textilier. Med både humor och ett visst mått av melankoli skapar Baechler målningar där barnets nyfikna och direkta sätt att hantera sin omvärld avspeglas i konstnärens sätt att arbeta med sina motiv.