“I am a painter. I paint because I need to do so. All the people I love and ever loved are often found on my canvases – matter of fact, every experience I have is recorded and may flow on to my pictures.” – Herbert Gentry

Herbert Gentrys fascinerande konstnärskap och expressionistiska stil har på senare tid fått internationell uppmärksamhet. Med rötter i 1920-talets Harlem och dess kulturella dynamik präglades hans tidiga liv av musik, scenkonst och sociala nätverk inom den konstnärliga sfären. Dessa influenser kom att genomsyra hans visuella uttryck, särskilt i form av rytm, rörelse och färgintensitet.

Efter studier i juridik och militärtjänst under andra världskriget fortsatte Gentry sin konstnärliga utbildning i Paris vid Sorbonne och Académie de la Grande Chaumière. Där integrerades han i efterkrigstidens internationella konstmiljö. Tillsammans med sin hustru, jazzsångerskan Honey Johnson, etablerade han en kulturell mötesplats där musik och bildkonst samverkade.

Under senare delen av 1950-talet flyttade Gentry till Skandinavien, där han blev verksam i både Köpenhamn och Sverige. Trots att Gentry hade lämnat USA för Europa behöll han en livslång stark koppling till New Yorks konst- och jazzscener och levde ett transatlantiskt liv där han ständigt reste mellan sitt hem i Sverige och det legendariska Chelsea Hotel i New York. Det var Pontus Hultén, den välkände chefen för Moderna Museet i Stockholm, som rekommenderade familjen Gentry att ta en lägenhet på Chelsea Hotel som en idealisk bostad under en vistelse i New York. Det var också på Hulténs initiativ som Gentry fick en retrospektiv utställning på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1975.