Vågens kraft är tydlig och känslan av bruset nästan förnimbar i det pastosa, rytmiska penseldraget. En mörk, böljande vattenmassa reser sig mot en ljus, molntung himmel i ett motiv som visar hur Evert Lundquist vid denna tid drev måleriet mot det dramatiska och monumentala. De djupa blåsvarta partierna byggs upp i tjocka, nästan skulpturala penseldrag, medan krönen på vågorna fångar ljuset i vita och kalla blå slag. Penselföringen är kraftfull och rytmisk, nästan virvlande, och avslöjar både rörelsen i motivet och den emotionella spänning som präglade Evert Lundquists konstnärskap vid den här tiden.

Sommaren 1951 hyrde Evert Lundquist ett gammalt brukshus på ön Ven i Öresund, ett landskap som slog upp vida horisonter och där mötet mellan himmel och hav blev en ständig källa till inspiration. Det intensiva arbetet på Ven under 1951 och 1952 resulterade i en rad målningar som tillhör det yppersta i hans konstnärliga produktion, och det är i denna miljö den aktuella målningen har sitt ursprung.

Motivet kan samtidigt knytas till Lundquists djupa kärlek till naturen, en kärlek som föddes redan i slutet av 1930-talet då han återknöt vänskapen med sin gamle akademikamrat Olle Nyman. De båda konstnärerna delade en tid ateljé i hörnet av Norrlandsgatan och Birger Jarlsgatan, men det var ett besök 1941 hos Nymans morbror Filip Küsel på den gamla herrgården Saltsjö-Duvnäs som skulle bli avgörande. När morbrodern gick bort kort därefter kunde de två vännerna hyra hans hem och lämna stadens ateljé för naturen utanför Stockholm. Här, i ett vagnslider med ett litet torn där Lundquist kunde måla utomhus under skyddande tak, tillkom 1942 hans kända "Vågen" – en bild av en stor våg som rullar in mot land, senare inköpt av Nationalmuseum och idag i Moderna Museets samling. Lundquist själv beskrev målningen som en symbol för den vårkänsla han då upplevde, både i naturen och i sitt nya liv.

Mycket går att känna igen i den aktuella målningen från Ven, men stämningen är en annan – snarare en höstdag än en vårkänsla. Kärleken till naturens kraft är dock densamma, lika stark och lika närvarande i penseldraget, nu förstärkt av det öppna, väderbitna landskapet vid Öresund.