Ur Lars Noréns dagboksanteckningar: "I lördags när det ösregnade och åskade över Berlin gick vi till Guggenheimmuseet på Unter den Linden, som kändes som ett övergivet bankpalats, och såg Gerhard Richters fantastiska utställning, Acht Grau. Höga milt gråa glasskivor, åtta stycken, upphängda i den vita tysta salen. Jag försänktes nästan i andakt av dem. De var totalt släta, samma gråa färg, gick från golvet nästan ända upp till taket, lätt framåthängda. Kanske femton meter höga. Man kunde spegla sig i dem, se ljuset från Berlin och människorna som promenerade utanför. Jag köpte två affischer i samma gråa färg. Den ena ska jag ha på Gotland"...
"A berättade om den thailändska konstnären som gör verk om de döda, med de döda och bland de döda. Recensenten i DN avslutar med att det är många som har gjort konstverk om döden de senaste åren, och nämner mig, Lukas Moodysson, Serrano, och säger att när det gäller oss verkar det tillkämpat, jämfört med hennes verk. Dödskonsten är väl minst 3 000 år gammal. Jag kan inte se att vi vare sig är fler eller färre än alltid".