Jan W. Morthenson var sedan 1960-talet en viktig och inflytelserik pionjär inom experimentell elektronkonst. Han var en pionjär inom samtida musik och hade ett internationellt renommé som mycket få svenska tonsättare. Som konstnär blev en separatutställning på legendariska Galleri Konstruktiv en succé och etablerade honom som bildkonstnär. Språket låg nära det konstruktivistiska måleriet, där ytor och färgsättningar var som ett tonande förverkligande. I sin färgsättning mycket noga med hur färgerna kunde påverka omgivningen i olika situationer. Släktskapet med musiken är tydligt i målningarna och de utskurna relieferna. Motiven är abstrakta men millimeterprecisa.

Han arbetade länge med att hitta exakt de bakgrundstoner han sökte. Linjespelet med vertikala stavar som plötsligt bryts är en länk till modernistiska musikens logik. Ingen linje är av samma längd eller har samma avstånd i relation till varandra. Linjerna är inte målade utan ibland gjutna med en speciell akrylteknik. Med exakthet och återhållet finkalibrerade nyanser skapar Jan W. Morthenson en fascinerande minimalistisk vision i sina verk.

Ordet avantgarde används ofta om Jan W. Morthenson, både som tonsättare, bildkonstnär och teoretiker har han alltid varit en utforskande föregångare. Hans intellektuella kapacitet var betydande och han uttryckte sig inte bara med skärpa i sin musik, utan också i texter och målningar.

Han studerade bland annat estetik vid Uppsala universitet, komposition för Runar Mangs och Ingvar Lidholm samt för tyske musikfilosofen Heinz-Klaus Metzger.

Tidigt visade musiken och bilderna ett intressant släktskap i hans skapande och Morthenson gjorde 1963 ett porträtt för tv om Olle Baertling, som blev betydelsefullt för Baertlings genomslag som nonfigurativ målare. Morthenson komponerade även musiken till Baertlings retrospektiva utställning på Konstakademien i Stockholm 1969. För västtysk tv skapade han fyra abstrakta program med egen elektronmusik, till vilken han tog fram ett slags datorstyrning och laborerade med ljus och laser. Två av programmen representerade Västtyskland i Prix Italia.

Under 1960- och 1970-talen komponerade Jan W. Morthenson nonfigurativ- och metamusik där svaga klangskiftningar ersatte rytmer, figurer och andra mer ordinära inslag. Under 1980-talet han istället nästan helt upp i måleriet.