Adja Yunkers (1900-1983)

Adja Yunkers var en lettisk-amerikansk, abstrakt målare, grafiker, författare och konstpedagog. Han föddes i Riga år 1900 och studerade konst bland annat i Leningrad, Berlin, Paris och London.
Efter sina studier bosatte han sig i Paris i 14 år för att sedan flytta vidare till Stockholm år 1939. Det dröjde inte länge förrän hans fascinerande personlighet och raffinerade bildspråk uppmärksammades i det svenska kulturlivet. Yunkers blev en av de tongivande i den krets av landsflyktiga konstnärer till vilka Endre Nemes och Peter Weiss bland annat hörde. Yunkers blev under krigsårens isolation en värdefull påminnelse om en internationell modernism. Under 1940-talets första hälft medverkade han i utställningar i Stockholm, bland annat ”Konstnärer i landsflykt” och tillsammans med Endre Nemes, Max Walter Svanberg, Carl O. Svensson och Carl-Otto Hultén deltog han även i utställningen ”Minotaur” i Malmö 1943.

I Stockholm arbetade Yunkers även med att publicera och redigera konsttidningar. Bland annat tidningen ”Ars, tidskrift för konst, litteratur och vetenskap”, tidskriften ”Tidsvittnen” tillsammans med Tage Thiel samt gav ut olika grafikportföljer med svenska konstnärer.

1947 flyttade Yunkers till USA, där han bodde återstoden av sitt liv undantaget en kortare period i Rom åren 1954–55. Han hade precis förlorat nästan 10 års arbete i en ateljébrand i Stockholm och gav sig ut i världen för att starta upp på nytt.

Yunkers gifte sig 1952 med konstkritikern Dore Ashton. Ashton arbetade på tidningen New York Times och introducerade honom för de konstnärer som sedermera blev de omtalade abstrakta expressionisterna; Jackson Pollock, Philip Guston, Robert Motherwell, Mark Rothko samt Willem de Kooning (som Yunkers även hade studio vägg i vägg med). Runt år 1957 började Yunkers att måla med oljepastell i en abstrakt expressionistisk stil, han skapade stora dukar med färgblock i många lager. Från 1963 övergav han oljepastellen och började måla med akryl och i collageteknik. I sitt skapande utforskade han det negativa rummet men även minimalismen var en tydlig inspirationskälla.

I USA kom Yunkers, som blev amerikansk medborgare 1952, att räknas till en av de främsta amerikanska samtidskonstnärerna och ställde ut flitigt både i Amerika men även runt om i världen. Han var anställd som lärare i konst vid bland annat The New School for Social Research i New York 1947–1956 och under somrarna 1948 och 1949 undervisade han vid universitetet i Albuquerque i New Mexico. Han tilldelades stipendium från Guggenheimstiftelsen 1949 och 1954 samt från Fordstiftelsen 1959–1960. 1972 hade Yunkers en soloutställning på Whitney Museum of American Art i New York.

Yunkers dog 1983 i New York. Han är representerad på ett flertal stora museum världen över, exempelvis Guggenheim Museum, Whitney Museum, Museum of Modern Art och Brooklyn Museum, i New York, National Gallery of Art och Hirshhorn Museum and Sculpture Garden i Washington D.C, Cleveland Museum of Art i Ohio, Rijksmuseum i Amsterdam, Nationalmuseum och Moderna Museet i Stockholm, Bibliothèque Nationale i Paris samt Hamburg Kunsthalle.