VINKYLARE. Troligen nederländskt arbete, 1600-talets förra hälft. Barock.
Driven, punsad och gjuten mässing, invändigt förtennad, rullade, järntrådsförstärkta kanter, genombruten insatshylla. Reliefdekor av hundar som bland annat jagar hjortar och rävar mot en fond av bladverk. Sidor med ringhandtag och lejonmaskaroner. Längd 78, bredd 50,5, höjd 50,5 cm.
Smärre bristningar.
Proveniens
Enligt uppgift Isak Cedercrantz (1689-1754). Vegeholm, Skåne, därefter Södra Lindved, Skåne. Därefter i arv.
Isak Cedercrantz till Vegeholm var känd som en tapper krigare och var från 1707 militär i holländsk tjänst. Två år senare blev han löjtnant och kapten vid greve Oxenstiernas regemente i Holland. 1745 fick han överstes fullmakt i hessisk tjänst. I. Cedercrantz dog på Vegeholm 1754.
Litteratur
Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början, Södra Lindved, Skåne, auktionens vinkylare avbildad sid. 134.
Övrig information
Vinkylaren i mässing smyckas av drivna friser med löpande fyrfota djur mot ett stiliserat bladverk. Dekor, teknik samt enskilda punsar tyder på ett nederländskt/flamländskt ursprung. Den kan även härröra från området kring Aachen i Tyskland. Liknande djur och vegetativ ornamentik - med de karakteristiska bladen - finns på andra föremål i mässing, till exempel fat, sängvärmare, lyktor och ljusplåtar. I kyrkor finns flera dopfat med liknande bårder runt brättet. Utifrån dessa kan vinkylaren dateras till 1600-talets första hälft. Stilleben från 1600-talet avbildar också vinkylare av liknande form. Insatshyllans genombrutna, geometriska mönster återfinns även på samtida lyktor. Lejonhuvudena, som biter i ringar, uppvisar likheter med medeltida lejon i mässing och brons. Här är de dock mer elakt grinande än sina äldre släktingar.
Bukowskis tackar Magnus Green för hjälp med katalogiseringen.