Lena Cronqvist
"Tango II"
Signerad Lena Cronqvist och daterad 1985. Duk 165 x 180 cm.
Utställningar
Liljevalchs konsthall, Stockholm, 1994.
Sveriges Allmänna Konstförening, "Lena Cronqvist - Retrospektivt och Aktuellt", 1987. Vandringsutställning som visades på Konstakademien, Stockholm, Västerås konstmuseum, Galerie Belle, Västerås, Länsmuseet Gävle, Skövde Konsthall, Västerbottens museum, Umeå och Sundsvalls museum.
Övrig information
Lena Cronqvist har under ett helt konstnärsliv konsekvent och nyfiket utforskat vad det egentligen innebär att vara människa. Hon har skildrat människan i dess mest utsatta situationer, från det skyddslösa spädbarnet till den åldrade mannen på sin dödsbädd. Däremellan har hon skulpterat med färgen och målat barnens lek, de vuxnas tafatta försök till ömhet och deras längtan efter kärlek, och med sig själv som modell har hon ifrågasatt jaget och individens roll gentemot det kollektiva. Cronqvist har en säregen förmåga att spränga och sammanfoga gränser mellan det inre rummet och den yttre verkligheten, den egna upplevelsen och den allmänna historieskrivningen, det högst personliga och det allmängiltiga. Återkommande genom åren har också i konstnärens oeuvre funnits en ironisk klang, som om Cronqvist är mån om att visa att det hon skapar trots allt bara är bilder och att verkligheten finns utanför dem.
1984 såg Cronqvist två dansföreställningar med den tyska koreografen Pina Bausch och hennes trupp Wuppertal Tanztheater när de besökte Stockholm. Mötet med dansen och den totalupplevelse det innebar för Cronqvist blev avgörande för en serie nya målningar. Från att ha målat avskildheten och särskildheten innebar dessa verk ett prövande i interaktion där gestalterna närmar sig varandra, de vidrör varandra, dansar och kysser varandra.I den aktuella målningen "Tango II" möter vi fyra dansande par. Två av kvinnorna har hoppat upp i famnen på sina danspartner, de klänger på dem som om de önskade att de kunde bli ett med varandra. De andra paren utför en annan sorts dans. Utan att röra varandra verkar kvinnorna sväva framför männen som med tafatta danssteg försöker hålla jämna steg, och kanske fast vid, de två kvinnorna i sina röda klänningar. Männen är prydligt klädda i kostym och kvinnorna bär korta klänningar och höga klackar. Med enkla medel och breda penseldrag skapar Cronqvist ett sugande djup i rummet och väggarnas blå färg spretar och rör sig som för att undgå det stilla och nära. Med både humor och kärlek har Cronqvist med "Tango II" satt fingret på människans instinkta önskan om kontakt med andra. Hon visar på ett både dråpligt och kärleksfullt sätt människans outsinliga törst efter att få älska och att bli älskad.
Alltsedan debuten 1965 på Galerie Pierre i Stockholm har Lena Cronqvist kompromisslöst och konsekvent fortsatt att både i måleri, och senare även med skulptur, närma sig det mänskliga mysteriet. Cronqvist är under hösten högaktuell med sin andra retrospektiva utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm.
Formgivare
Lena Cronqvist var en av de största svenska konstnärerna i sin generation. Hennes konstnärliga gärning omfattade måleri, skulptur, grafik och illustration. Intresset för bildkonst visade sig tidigt och ledde henne först till studier vid konstskolan i Bristol, England, och därefter till Konstakademien i Stockholm, där hon vidareutvecklade sitt måleri. Under studietiden hämtade hon inspiration från konstnärer som Francis Bacon och Edvard Munch.
Redan under 1960-talet började Cronqvist utforska teman som moderskap, kvinnors frihet och jämställdhet mellan könen. Hon tog även upp frågor om psykisk ohälsa, något som präglade delar av hennes konstnärskap. År 1965 debuterade hon med en separatutställning på Galerie Pierre i Stockholm. Genombrottet kom på 1970-talet med målningar av feministiska förortsmadonnor, där hon bröt upp och omtolkade den klassiska bilden av moderskapet. Ett av hennes mest kända verk från denna period är Trolovningen (1974), en målning föreställande Cronqvist själv tillsammans med maken, författaren Göran Tunström. Verket är en parafras på Jan van Eycks berömda 1400-talsmålning med samma titel och såldes 2016 på Bukowskis för rekordpriset 9,2 miljoner kronor.
Mellan 1990 och 1994 återkom Cronqvist ofta till motivet unga flickor, skildrade i en naivistisk stil men med en mörk underton. Efter Tunströms bortgång år 2000 målade hon flera självporträtt, där kroppen fungerade både som motiv och subjekt. Hennes konst rörde sig kring teman som barndom, kärlek, död och moderskap, ofta grundade i personliga erfarenheter men med en universell dimension. Som kontrast till de psykologiskt laddade motiven målade hon också färgstarka landskap från Bohuslän. I Kosters skärgård mötte Lena Cronqvist konstnären Inge Schiöler och fann i honom en likasinnad i kärleken till det karga landskapet. Landskapsmotiven skulle följa henne genom hela hennes karriär.
Ända fram till slutet förblev Lena Cronqvist en nyskapande konstnär. Trots sviktande syn medverkade hon våren 2024 i den stora retrospektiva utställningen Lena Cronqvist – Sex decennier på Konstakademien i Stockholm.
Cronqvists verk finns representerade på flera av Sveriges främsta museer, däribland Nationalmuseum, Moderna museet, Malmö konstmuseum och Göteborgs konstmuseum, samt i internationella samlingar.