Lena Cronqvist

Lena Cronqvist har under ett helt konstnärsliv konsekvent och nyfiket utforskat vad det egentligen innebär att vara människa. Hon har skildrat människan i dess mest utsatta situationer, från det skyddslösa spädbarnet till den åldrade mannen på sin dödsbädd. Däremellan har hon skulpterat med färgen och målat barnens lek, de vuxnas tafatta försök till ömhet och deras längtan efter kärlek, och med sig själv som modell har hon ifrågasatt jaget och individens roll gentemot det kollektiva. Cronqvist har en säregen förmåga att spränga och sammanfoga gränser mellan det inre rummet och den yttre verkligheten, den egna upplevelsen och den allmänna historieskrivningen, det högst personliga och det allmängiltiga. Återkommande genom åren har också i konstnärens oeuvre funnits en ironisk klang, som om Cronqvist är mån om att visa att det hon skapar trots allt bara är bilder och att verkligheten finns utanför dem.

1984 såg Cronqvist två dansföreställningar med den tyska koreografen Pina Bausch och hennes trupp Wuppertal Tanztheater när de besökte Stockholm. Mötet med dansen och den totalupplevelse det innebar för Cronqvist blev avgörande för en serie nya målningar. Från att ha målat avskildheten och särskildheten innebar dessa verk ett prövande i interaktion där gestalterna närmar sig varandra, de vidrör varandra, dansar och kysser varandra.I den aktuella målningen "Tango II" möter vi fyra dansande par. Två av kvinnorna har hoppat upp i famnen på sina danspartner, de klänger på dem som om de önskade att de kunde bli ett med varandra. De andra paren utför en annan sorts dans. Utan att röra varandra verkar kvinnorna sväva framför männen som med tafatta danssteg försöker hålla jämna steg, och kanske fast vid, de två kvinnorna i sina röda klänningar. Männen är prydligt klädda i kostym och kvinnorna bär korta klänningar och höga klackar. Med enkla medel och breda penseldrag skapar Cronqvist ett sugande djup i rummet och väggarnas blå färg spretar och rör sig som för att undgå det stilla och nära. Med både humor och kärlek har Cronqvist med "Tango II" satt fingret på människans instinkta önskan om kontakt med andra. Hon visar på ett både dråpligt och kärleksfullt sätt människans outsinliga törst efter att få älska och att bli älskad.

Alltsedan debuten 1965 på Galerie Pierre i Stockholm har Lena Cronqvist kompromisslöst och konsekvent fortsatt att både i måleri, och senare även med skulptur, närma sig det mänskliga mysteriet. Cronqvist är under hösten högaktuell med sin andra retrospektiva utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm.