Kan inte nå servern
335
903183

Erik Olson

(Sverige, 1901-1986)
Utropspris
20 000 - 25 000 SEK
1 770 - 2 210 EUR
1 840 - 2 300 USD
Klubbat pris
40 000 SEK
Omfattas av följerätt

Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:

I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto

Köpinformation
Bildrättigheter

Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.

För konditionsrapport kontakta specialist
Lena Rydén
Stockholm
Lena Rydén
Chef konst, specialist modern och klassisk konst
+46 (0)707 78 35 71
Erik Olson
(Sverige, 1901-1986)

"Två stolar"

Signerad Erik Olson och daterad (19)31-32. Duk 73 x 49,5 cm.

Utställningar

Göteborgs Konsthall, Halmstadgruppen, 1932, kat nr 126.
Malmö museum, Halmstadgruppen, 1933, kat nr 69.
Liljevalchs konsthall, Halmstadgruppen, 1939, kat nr 425.

Övrig information

Spännram med etikett: "XI 'Två stolar' Erik Olson. 1. Rue Claude Debussy. St Germain-en-Laye. S. et O.".

1924 anlände Erik Olson till Paris i sällskap med Waldemar Lorentzon. Under en tid studerade han på Académie Moderne, där han introducerades i den sena kubismen av konstnären och läraren Fernand Léger. Léger kom att göra ett mycket starkt intryck på Erik Olson, inte bara som konstnär utan också med den stora framtidstro som han förmedlade till de yngre konstnärerna. På Académie Moderne skolades de i den sena kubismens anda och fick lära sig att bygga upp sina målningar arkitektoniskt med rena, klara färger. Efter en resa till Italien och en period hemma i Halmstad återvände Erik Olson till Paris 1927. Den här gången blev vistelsen betydligt längre och han kom att stanna i världsstaden fram till 1935. Redan 1929 hade han tillsammans med fem kollegor bildat Halmstadgruppen. Det är också som surrealist och medlem i Halmstadgruppen som Erik Olson har gjort sitt stora avtryck i svensk konsthistoria. Han blev snart den självklara ledaren för gruppen, odlade de internationella kontakterna och blev vän med flera av de tongivande surrealisterna.

Åren i Paris kom att bli avgörande för Olsons konstnärskap, som genomgick en snabb utveckling och både fördjupades och radikaliserades men hela tiden höll en stor bredd. Under slutet av 1920-talet och det tidiga 1930-talet uppvisar hans konst spår av såväl kubism, purism som surrealism. Han prövar sig fram och skriver i ett brev till brodern Axel i oktober 1932: ”Jag arbetar mycket och håller för tillfället på med en ny stoltavla – två breda fåtöljer. Jag studerar naturen mer än förr och avskyr alla billiga effekter i dekorativ stil. Men samtidigt har jag stunder då jag skulle vilja kasta all naturalism för en abstrakt färgornamentik. Jag är ofta i svår konflikt. Jag vet blott att jag icke skall följa kubisterna.” (Viveka Bosson, Erik Olson – En sökares vandring, Del II, Halmstad 2001, s 32). Under den här perioden tillkommer flera ”stoltavlor”, varav Två stolar från 1931-32 torde vara en av de tidigaste. Här framgår tydligt hans sökande efter ett nytt sätt att avbilda verkligheten, en fortsättning vidare från kubismen. Ännu håller dock en del av kubismen sig kvar i målningen. Olson avbildar motivet ur flera olika vinklar samtidigt, men någonting har börjat förändras. Istället för de raka linjerna och tydligt avgränsande färgfälten, som Léger förespråkade, är linjerna mjuka och böljande och färgerna tillåts flyta in i varandra. En ovanlig och spännande grön färg dominerar och ställs i kontrast mot stolarnas röda och rödbruna partier. Olson leker med såväl vinklar och former, som med ljuset i målningen. Först efter att ha betraktat motivet en stund kan vi se vad som är stol och vad som är skugga. Surrealisterna befann sig oftast i gränslandet mellan verklighet och fantasi. Hos kubisterna var tingen anonyma ”ting” medan de hos surrealisterna förmänskligades. I Två stolar har Olson gett de vardagliga tingen organiska former, ett tydligt steg mot surrealismen.

Konstnär

Erik Olson föddes 1901 och växte upp i en enkel sjömansfamilj i Halmstad. Redan i unga år visste han att han ville bli konstnär, 1915 bildar han gruppen Gnistan tillsammans med brodern Axel Olson och kusinen Waldemar Lorentzon. Hans debut sker vid en amatörutställning i Halmstad 1919 då han upptäcks av konstkännaren Egon Östlund som förmedlar kontakt med konstnären Gösta Adrian Nilsson (GAN). Mötet med GAN påverkar honom starkt, då denne stöttar Erik och vidgar hans horisonter mot den europeiska avantgardekonsten. 1924 kommer Erik Olson till Paris där han ingår i Fernand Légers första elevkull på Académie Moderne. Han bosätter sig i Paris mellan 1927 och 1935 och är en bidragande faktor till att föra in surrealismen i Norden. I den franska huvudstaden ställer han ut med den konkretistiska gruppen Cercle et Carré och han deltar i flera av de stora internationella konkretist- och surrealistutställningarna världen över, bl.a. med Mondrian i New York 1964 som enda representant från Skandinavien. 1935 går flytten till Danmark där han blir medlem av en dansk surrealistgrupp i Köpenhamn. 1940 blir hans konst svartlistad av nazisterna och sommaren 1944 flyr Erik Olson det tyskockuperade Danmark och för att bosätta sig i Halmstad, där han ställer ut med Halmstadgruppen, vars medlem han varit sedan 1929. Präglad av surrealismen byggde Erik Olson broar till det undermedvetna, till drömmarnas och visionernas land. Under 1930-talet ser flera av hans mest visionära verk dagens ljus och under 1960- och 70-talen återkommer stråk av surrealism i hans konst i extatiska och erotiska rymdfärder, nyuppfunna mytologiska gestalter och labyrintiska rymder med så kallade "omöjliga perspektiv". 60-talets apokalyptiska orosmoln och flodvågor förvandlas under 70-talet till skimrande ljusmålningar, vilka inspirerades av tidvattnet och rymden i Bretagne. 1971 fick han Prins Eugen-medaljen som delas ut för "framstående konstnärlig gärning". Erik Olson avled 1986.

Läs mer