En vacker vinterdag 1916 promenerade Einar Jolin förbi skridskobanan vid Stallmästaregården i Stockholm.

Åter hemma i ateljén började han måla "Skridskobanan vid Stallmästaregården", ett centralt och monumentalt verk i Einar Jolins konstnärskap på 1910-talet. Motivet är en av de spontana Stockholmsskildringar som tillkom kort efter att Jolin återvänt från Paris till hemlandet. Det är vid denna tid som Jolin skapar sin alldeles egen tolkning av expressionismen, charmigt naiv och med en blond palett. En större version av "Skridskobanan vid Stallmästaregården", (såld på Bukowskis 2009 för 2.050.000 kr), ställdes ut på Liljevalchs Konsthalls utställning ”Konstnärsförbundarna” samma år som den målades. Av Einar Jolins tretton utställda målningar var den som väckte mest uppmärksamhet "Skridskobanan vid Stallmästaregården".

Nils Palmgren, Einar Jolins levnadstecknare, anser att Einar Jolin med denna målning funnit en ny ämnessfär, Jolin hade dessförinnan skildrat Stockholms gator, byggnader och de olika stadsdelarna. I "Skridskobanan vid Stallmästaregården" är det första gången som människorna och deras rörelser spelar huvudrollen.
Utsikten från Stallmästaregården breder ut sig och vi blickar mot de obebyggda bergen bortom Valhallavägen och åt andra hållet mot Bergianska trädgården. Mitt på isen står en för ändamålet uppsatt paviljong, en värmestuga som var en vanlig företeelse på isarna vintertid i Stockholm. Små leksakshus och några vindpinade träd blir staffage i bilden. I centrum är den röda paviljongen, de svenska vajande flaggorna och myllret av skridskoåkare, pojkar med spark och en flicka på skidor. Detaljerna är många vilket gör att våra ögon aldrig tillåts att stanna upp. Einar Jolin var en mycket skicklig tecknare, men här har han också funnit anledning att göra medvetna felteckningar som alla bidrar till den naiva och tilltalande helheten. Motivet strävar i varje liten bit av den stora duken till att fånga det omedelbara, leken och glädjen.