Lea Ahlbom är en av Sveriges främsta medaljgravörer. Den aktuella målningen förefaller vara hennes enda kända målning. Ahlborn har avporträtterat sig själv under arbete med gravering. Sfären av glas placerad framför ljuset fyller funktionen att ge en behaglig spridning på ljuset. Fokuseringen på ljusets verkan i ett mörkt rum kan vara direkt inspirerad av 1600-talets holländska ljusdunkelmåleri men kan också ha inspirerats av Johan Gustaf Sandbergs målning ”Tvenne barn som lysa på en byst”, från 1839, i vilken Sandberg målat sina döttrar studerande en gipsavgjutning av en antika skulptur i en lampas sken (Nationalmuseum). Sandberg var direktör vid Konstakademien 1845-53, samtidigt som Lea Ahlborn studerade där.

Som dotter till myntgravören Ludvig Lundgren och Rebecka Johanna Salmson visade Lea Ahlbom tidigt intresse för faderns yrke. Tillsammans med Amalia Lindegren, Jeanette Möller och Agnes Börjesson var hon en av de fyra kvinnor som 1849 accepterades med dispens som extraelever vid Konstakademien, de första kvinnorna som gavs möjlighet att studera på akademien. 1851 fick hennes bror Pehr Henrik akademiens stora pris och resestipendium för vidare studier i Paris. Lea bestämde sig för att följa med och för att finansiera resan utförde hon teckningar och målningar som hon sålde (B. Olsén, op. cit.). Syskonparet anträdde resan i juni 1852. I Paris träffade hon skulptören Carl Gustaf Qvarnström, hennes lärare på akademien som kom att bli henne behjälplig under hennes vistelse. Genom Qvarnströms försorg fick hon arbete hos bildhuggaren Armand Touissant och myntgravören Jacques-Jean Barre. Även hennes morbror, medaljgravören Johan Salmson, undervisade henne i gravyrkonst.

Efter sin återkomst till Sverige gifte hon sig 1854 med ornamentbildhuggaren Carl Ahlbom (1819-1895). 1855 blev hon anställd som myntgravör vid Kungliga Myntverket och därmed den första kvinnan i svensk statstjänst, och valdes samma år in som ledamot av Konstakademien. Hon graverade stämplarna till alla svenska mynt präglade under 1800-talets andra hälft och präglade de flesta medaljer som utfördes i Sverige under samma tid, närmare 400 stycken. Bland annat utförde hon arbeten åt svenska Akademien, Vetenskapsakademien och Kungliga sällskapet Pro Patria. Nämnas kan medaljporträtten av kungaparet vid deras silverbröllop. Därutöver graverade hon stämplarna till de norska guldmynten och gjorde den första uppsättningen finska mynt efter kejsar Alexander II:s beslut 1860 att marken blev Finlands myntenhet varefter det finska myntverket grundats. Hon fick även beställning från Amerikanska staten att utföra medaljer av George Washington vid 100-årsjubileet av frihetskrigets slut 1883 och 400-hundraårsjubileet av Columbus upptäckt av Amerika 1892. Hon fick under sin tid flera utmärkelser, 1863 Karl XV medaljen Litteris et Artibus , 1883 svenska statens stora guldmedalj Illis quorum för trettioårig utmärkt verksamhet i rikets tjänst. Av storhertigen av Mecklenburg-Schwerin hedrades hon med medaljen für Wissenschaft und Kunst. Hon var hedersledamot av flera föreningar utanför Sverige och sedan 1878 hedersledamot av kejserliga konstakademien i Sankt Petersburg. År 1881 utnämndes hon till ledamot av den svenska Kungliga akademien för de fria konsterna. Då hon närmade sig pensionsåldern 1896 var det första gången en kvinna skulle pensioneras som statsanställd i Sverige, och det diskuterades i Myntdirektionen, Statskontoret, Statsutskottet och riksdagens kamrar om hon skulle få lika stor pension som en manlig statsanställd (två tredjedelar av lönen), halverad pension eller ingen pension alls. Denna diskussion blev aldrig avgjord; Lea Ahlborn avslutade den genom att inte pensionera sig utan arbetade fram till sin död i hjärnblödning 1897.

Lea Ahlborns syster Johanna Carolina Weidenhayn blev en av Sveriges första yrkesxylografer.