"Vue de Corte"
Signerad Maurice Utrillo. Utförd 1912. Uppfodrad duk 60 x 81 cm.
Knoedler & Co, New York.
Förvärvad från ovanstående, Carl Milles samling, Millesgården, Lidingö, 1941.
Bukowski Auktioner, Stockholm, Internationella vårauktionen 2004, kat. nr. 364.
Privat samling.
L'oeuvre complet de Maurice Utrillo, Paris 1959, sid 413, kat. nr. 347.
Maurice Utrillos stil var mycket egen, han var inte primitivist, klassicist, realist, impressionist, fauvist eller expressionist, rätt benämning torde vara individualist! Mest känd är Utrillo för sina Paris-motiv från framförallt Montmartre och Montmagny, men han utförde även vyer från England och Korsika dit han reste tillsammans med sin mor, konstnärinnan Suzanne Valadon, som också lärde honom att måla. I oktober 1912 reste Utrillo med sin mor och sin blivande svärfar till Belgodère på Korsika. Under denna vistelse blev målningarna varmare och en färgrikare skapande period inleddes. På Korsika tillkom några konstverk som har en stark intensitet, motiven är stadsvyer med vitkalkade pittoreska husfasader som trängs på en klippa. I "Vue de Corte" har han besökt den gamla huvudstaden på Korsika, en plats med eldig historia. Staden är vackert belägen på en klipprygg i ett kargt, trotsigt landskap och delar av den norra och södra delen av ön. Stadens hjärta är Place Paoli, där Korsikas frihetshjälte Pascal Paoli, som staty, blickar ut över staden. Paoli låg bakom öns första demokratiska konstitution från 1755. Corte är fyllt av små gränder som klättrar upp mot citadellet, ett motiv som ofta förekommer på vykort från ön. Där på citadellet hölls korsikanska patrioter inlåsta under den italienska ockupationen under andra världskriget. Napoleon Bonaparte sa "Allt på Korsika var bättre och skönare än någon annanstans", något som väl stämmer in på staden Corte.
1931 flyttade Carl Milles till Cranbrook, en liten ort belägen någon mil nordväst om Detroit i Michigan. Platsen var ett kulturcentrum, till stiftelsen hörde konstsamlingar, bibliotek, en parkanläggning och ett naturhistoriskt museum. Grundaren Georg Booth och hans maka Ellen Scripps Booth hade redan 1904 förvärvat det vidsträckta landområdet som de kom att kalla Cranbrook. 1927 bildades Cranbrooks stiftelse och när Carl och Olga Milles flyttade dit 1931 underhöll stiftelsen förutom kyrkan, konstmuseet och det naturhistoriska museet, tre skolor, ett högre naturvetenskapligt institut, en konstakademi och en grekisk teater. I denna mångfasetterade miljö kom Carl Milles i kontakt med stora konstsamlare och en önskan att förvärva internationella konstverk föddes, i New York blev han en frekvent besökare hos den välrenommerade konsthandeln M. Knoedler & Co på 14 East 57th Street i New York. Hos Knoedler & Co fanns möjlighet att förvärva europeisk konst av hög kvalitet och Carl Milles utökade sina redan omfattande samlingar av framförallt äldre sydeuropeiskt måleri från 1500-1600-talen och tysk och österikisk träskulptur. Två betydande franska konstverk förvärvades hos Knoedler & Co, ett landskap av Camille Pissarro och en stadsvy från Korsika av Maurice Utrillo, den senare nu föremål för försäljning. Konstverken återvände med Carl Milles till Sverige i början på 1950-talet och hängdes i musiksalen på Millesgården.