Ulrik Samuelson
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Spaljé"
Signerad US samt a tergo signerad Ulrik Samuelson och daterad -12. Duk 140 x 140 cm.
Proveniens
Förvärvad direkt från konstnären.
Sivert Oldenvi Collection
Utställningar
Lars Bohman Gallery, Stockholm, "Efter naturen", 16 februari – 17 mars 2013.
Litteratur
Lars Bohman, "US", 2013, utställningskatalog.
Dan Karlholm, "Ulrik Samuelson - Sättarens anmärkning", 2019, sid. 188.
Övrig information
I en recension till utställningen "US" på Galleri Lars Bohman skrev Leif Mattson följande recension:
"I invigningstalet till Ulrik Samuelsons utställning använder sig Olle Granath av en träffande metafor: "Där står vi på den smala remsa som inte är natur", säger han, syftande på den intrikata balansakt vi (människorna) har att utföra för att fortfarande befinna oss i berättelsen och språket. Detta jämviktstillstånd för att hålla sig kvar i livet, och samtidigt njuta av kasten mellan ytterligheterna – mellan glittrande guld och djupaste svärta – är något av ett credo för Ulrik Samuelson. Han är förföraren med gravväktaren Anubis blickande över axeln.
Samuelsons palett skulle kunna sammanfattas i tre koloristiska och mentala poler: guld, rött, och svart. Bladguld och tjärsvärta för lättsinnet och svårmodet, rött för blodet, smärtan och hoppet. Men det visuella resultatet är långt mer sammansatt än entydigheten i denna ordbundna beskrivning. Bladguldet (eller slagmetallen?) ger en koloristisk grund, en skimrande högtidlighet, åt ockrorna och svärtan. Det skapar en lätthet åt de mest dystopiska scenerier, ett ljus som reflekteras inifrån dukens grund.
Vi möter hans verk lite överallt, i tunnelbanor och på järnvägsstationer. Ulrik Samuelson är en av våra flitigaste konstnärliga gestaltare i offentlig miljö. Och något av den erfarenheten bär han med sig in i det mer intima gallerirummet. Men här tillkommer också något, ett experimenterande och ett undersökande som förmodligen av nödvändighet skulle gått förlorat i ett offentligt och mer "evigt" verk.
På Galleri Lars Bohman tillåter sig Ulrik Samuelson vara både lättsinnig och spirituell, såväl som nyfiket refererande bakåt i konsthistorien. I den koloristiskt magnetiska valvmålningen i tredje rummet går tankarna till 1600-talskonstnären Pieter Saenredam och dennes vitsakligt rytmiska skildringar av gotiska katedralsinteriörer. I andra mer naturnära verk löper associationerna till både Monet och Rothko.
Återkommande är de uppbrutna strukturerna, mönstren som fallerar, helhetens sammanbrott. Här finns ett lustfyllt sökande men också en sorg över allts förgänglighet. Det senare kanske tydligast i det inre rum där Samuelson skapat ett relikvarium över sin bortgångne bror Villy (död 2011). Där, i rummets mitt, tronar det enda bevarade av dennes konstnärliga gärning, ett par byxor gjutna i brons. (Stockholm 2013-03-12 Leif Mattsson, Omkonst)
Konstnär
Samuelson, Ulrik f.1935. Svensk målare, tecknare, skulptör. Studier vid Konstfack och Kungliga Konsthögskolan 1957-1962 . Professor där 1970-1978. Är en uppmärksammad representant för 60-talets radikala konstnärsgeneration. Nydada, pop, konceptuellt orienterad konst och minimalism stakade ut nya vägar för viljan att kringgå den traditionella konstens konventioner och uttryck. Ulrik Samuelsons konstnärliga kännemärke är raffinerade ytor, siden, mahogny, glänsande svart plast, guld, marmor allt i utsökt materialbehandling. Många av hans verk är symboliskt laddade och bilderna och installationerna kretsar kring motsättningen död och sexualitet, lust och förgängelse. Hans största verk är utsmyckningen av Kungsträdgårdens tunnelbanestation, där han speglar historia, samtid och arkeologi i ett bergsrum, som torde vara det mest bearbetade av alla konstnärliga gestaltningar i tunnelbanan. 1991 erhöll han Prins Eugen medaljen samt 1998 första pris i Carnegie Art Award.
Läs mer