Anders Bruno Liljefors (1923-1970)

Keramikern och målaren Anders Bruno Liljefors utbildade sig bl a vid Konstakademien 1945-47. Han arbetade vid Gustavsbergs studio under perioderna 1947-53 och 1955-57 samt vid egna ateljéer i Roslagen och i Blekinge. Liljefors började i fabriken som hantlangare men hans begåvning uppmärksammades snabbt av Wilhelm Kåge som bara efter några veckor gav honom en egen ateljé i Studion där han främst kom att arbeta med stengods. Snart fick Liljefors en egen drejare, Dan Malmborg, och de utvecklade tillsammans det grå-gröna rustika stengodset som kom att bli hans genombrott. Den första egna utställningen kom på NK i Stockholm 1952, vilken blev en succé och det mesta såldes. År 1955 gjorde han de första proverna i sandgjutning, vilka väckte stor medial uppmärksamhet då de presenterades i fabrikens butik på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Skribenterna var både förvånade, förbryllade, förtjusta och skeptiska, begrepp som ”Keramisk nybrutalism” myntades, några såg nya möjligheter inom arkitekturen, andra tyckte inte att kollektionen var lika imponerande. Dessa primitiva och djärva former var hur som helst banbrytande och den svenska stengodstraditionen fick härmed energi att utvecklas i nya riktningar. År 1961 fick Liljefors det första Kåge-stipendiet för ”starkt personlig och friskt nyskapande stil”. Han kom under 1960-talet att utföra ett 15-tal offentliga utsmyckningar, från mindre dekorationer till hela väggar.