
"I blå rock, Målaren och Madeleine" är mer än ett dubbelporträtt. Det är en bild av hur livserfarenheter formar relationer, kroppar och uttryck. Det är ett verk som stilla och känsligt gestaltar hur exilens tyngd inte bara märks i historien - utan i ansiktsdrag, blickar, tystnader. Och det är ett porträtt av en konstnär - som även i sin trötthet - vägrar att vända bort blicken från sig själv och sin verklighet.