Gustaf Fjaestad var en mångsidig konstnär, född år 1868 i Stockholm. Han var främst berömd för sina skildringar av det nordiska vinterlandskapet, och har för sin förmåga att ge liv åt den karga naturen kallats för ”rimfrostens mästare”.

Fjaestad inledde sin konstnärliga bana med studier vid Konstakademien 1891-1892, och fortsatte en tid vid Konstnärsförbundets skola. Gustaf Fjaestad förvaltade på många sätt opponenternas konstnärliga framsteg. Bruno Liljefors, som var en framstående opponent, blev på 1890-talet Fjaestads främsta mentor. De träffades en dag i Uppsala och blev nära vänner. 1893 anlitade Liljefors honom som assistent vid arbetet av landskapspanoramat i Biologiska Museet i Stockholm. Tre år senare skulle en annan framstående opponent ta hans hjälp, nämligen Carl Larsson som arbetade på väggmålningarna i Nationalmuseums trapphus. Fjaestad var därmed involverad i två av 1890-talets största konstprojekt. Så småningom kom Fjaestad att få stor uppmärksamhet för sina egna verk. Han blev den framstående tolkaren av det svenska vinterlandskapet, ofta med gnistrande iskristaller och porlande vatten vid iskanten, ibland belyst av den nedgående solen, ibland i en skala av grått, lila och vitt. Fjaestad ritade även förlagor till vävda tapeter, möbler och konstsmide. Hans mest berömda möbelgrupp finns på Thielska Galleriet i Stockholm.

Gustaf Fjaestads verk finns representerade på landets mest framstående museer som Nationalmuseet, men även internationellt i bland annat Wien och Chicago.