Lena Cronqvist

Lena Cronqvists ”Självporträtt i prickigt, grönt” ingick i den svit av självporträtt hon visade på en galleriutställning 2006. Denna svit bröt till viss del med hennes tidigare måleri, där barn och miniatyrfigurer av vuxna varit hennes följeslagare tillsammans med föremål av olika slag. I denna serie av självporträtt framträder hon däremot helt ensam och hon har skulpterat med färgen för att få fram mimik och uttryck. Cronqvists konst har alltsedan debuten 1965 på Galerie Pierre uppehållit sig vid existentiella och mångbottnade teman där människans villkor fått stå i centrum. Med säregen närvaro har hon skildrat tiden efter sonens födelse, sjukdomstiden som följde, föräldrarnas bortgång, små flickor som först poserade ganska stillsamt och som senare agerade ömsom lekfullt och ömsom grymt och spefullt. Livet och döden låter hon flanera sida vid sida på livets scen och hon lyfter fram det personligt upplevda till att bli en del av en allmänmänsklig historieskrivning och erfarenhet.

I Cronqvists måleri ryms både tragik och komik och som få lyckas konstnären balansera dessa motpoler på en knivsudd. I ”Självporträtt i prickigt, grönt” har konstnären placerat sig stående med armarna hängande utefter sidorna. Ljuset faller in från sidan och målningen känns omedelbar och direkt, och skuggan som täcker den ena delen av ansiktet gör att hennes ögon lyser skarpt. Blicken är klar och viker inte undan. Den starka gröna färgen vibrerar intensivt och lyfter fram modellen som med sin prickiga tröja kontrasterar mot den monokroma bakgrunden. Konstnärens underfundiga min lämnar inga ledtrådar om vad hon tänker och känsloläget förblir motsägelsefullt och svårdefinierbart. Cronqvist skulpterar opretentiöst med sin egen kropp och självporträttet är både starkt närvarande och humoristiskt.