No connection to server
195
408158

Otto G Carlsund

(Sweden, 1897-1948)
Estimate
350 000 - 400 000 SEK
30 900 - 35 300 EUR
32 200 - 36 800 USD
Hammer price
350 000 SEK
Covered by droit de suite

By law, the buyer will pay an artist fee for this work of art. This fee is 5% of the hammer price, or less. For more information about this law:

Sweden: BUS
Finland: Kuvasto

Purchasing info
Otto G Carlsund
(Sweden, 1897-1948)

"Musikant med dragspel" / "Blå bar" (Musician with accordion / Blue bar)

Signed Carlsund and dated 26. Executed in Paris. Gouache 29 x 22 cm.

Provenance

Dentist Erik Hellner, Stockholm/Djursholm.
Börje Edh, Stockholm (acquired from an Art Gallery, Nybrogatan, Stockholm, January 1978).
Thence by descent to the present owner.

Exhibitions

Galerie "Mots et Images", 79 rue de Rennes, Paris, "Christian Berg, Otto Carlsund, Eric Olson. Exposition", 7 - 26 May 1928.
Galerie Artek, Helsinki, "Hommage à Otto G Carlsund, March-April 1950, no. 11.

Literature

"Hvar 8 Dag", no 36, 1928.

More information

Katalognumret är utfört i samband med samt uppvisar starka band till Carlsunds s.k. ”Violoncellisttriptyk” vilken utfördes samma år. Triptyken med ”Mager, normal och fet cellist”, utförda i gouache på papper, visades på Galerie d’Art Contemporain i Paris sommaren 1926 och blev Carlsunds första verkliga slagnummer. Dessa skisser för väggdekor i musikrum kom att beundras för sin utsökta kombination av kubistisk formkomplikation och spirituell humor.

Oscar Reutersvärd fördjupar kunskapen om utställningen i ”Otto G. Carlsund –i fjärrperspektiv”, 1988: ”När Léger i juni-juli 1926 anordnade sina elevers årliga utställning, denna gång på Galerie d’Art Contemporain, 135 Boulevard Raspail, markerade Carlsund sin nya specialisering genom att låta sina fem bidrag alla vara kompositionsförslag för väggar i musikrum och konsertsalar. Denna exklusiva inriktning var ett lyckligt grepp och bidrog effektivt till att befästa hans namn hos konstpubliken. […] Men hans verkliga slagnummer var de övriga tre bidragen, ’Mager cellist’, ’Normal cellist’ och ’Fet cellist’, som Léger placerade på central plats och som genom sin hängning tätt intill varann skulle döpas av en journalist till vad de i fortsättningen kom att kallas för, ’triptyque de violoncellistes’. Detta muralprojekt hade påbörjats av konstnären den 25 januari 1926 och avslutades i mitten av maj månad”.

”Musikant med dragspel” ansluter till den ovan anförda triptyken genom dess strama men dekorativa komposition. Den kubistiskt återgivna dragspelaren avbildas mot en påfallande tom bakgrund av utsparat papper. Den klassicerande meanderbård som dragspelaren synes stå på återkopplar på ett direkt samt rättframt sätt till de närbesläktade puristiska violoncellisterna från samma år.

Det kanske mest intressant inslaget i komposition är emellertid den stol som dragspelaren vilar sitt uppdragna ben på. Stolen torde utgå ifrån samma inspirationskälla som låg till grund för ett av Carlsunds verkliga mästerverk: ”Stolen (’Den kubistiska stolen’)” (Moderna Museet, Stockholm) utförd samma år.
Reutersvärd återigen konstaterar: ”Carlsund grep, som den bildskapare han var, aldrig formkonstellationerna ur luften. Hos så gott som varje målning i hans konstnärliga oeuvre kan en bakomliggande verklighetserfarenhet påvisas. Till och med hans nonfigurativa kompositioner var abstraktioner av något, som han upplevt med sina yttre sinnen. Därför kan man ofta utan svårighet spåra inspirationskällorna till hans bilder. Till exempel återgick ’Den kubistiska stolen’ på ett clownnummer, som han bevittnat på Cirque Medrano. Det var Léger, som ofta drog med sig sina elever på skolan till Paris vintercirkus vid Place Pasdeloup, liksom han bjöd dem på bio för att skratta åt Chaplins farser. Carlsunds kubistiska mästerverk, som nu hänger på Moderna Museet i Stockholm, som personlig gåva av Léger, visar alltså den stol, som den världsberömda clownen Fratellini utförde sina berömda konster på”.

Carlsunds viktigaste inspirationskälla vid utförandet av katalognumret är dock givetvis musiken. Carlsunds omfattande musikintresse, där Bach stod i centrum, var omtalat bland kollegorna i Paris. Detta intresse kom att utgöra inledningen till en vänskap med den store Le Corbusier vilken flera år senare mindes: ”-Detta var inget märkvärdigt! Vi var alla Bachfrälsta! Alla avantgardistiska arkitekter! Alla tonsättare! Alla, alla, alla! Vi hade upptäckt den vetenskapligt stränga precisionen i Bachs kontrapunktiska fugor! I dem hade vi en förebild för hur man teoretiskt kunde lösa ett invecklat kompositionsproblem!”.