Med denna målning sökte Carlsund Carl Larsson-stipendiet på Konstakademien på 1933, som han tyvärr inte fick.

Stockholmsutställningen 1930 måste anses vara en av de mest framgångsrika och epokgörande i svensk historia. Men mitt i denna framtids- och framgångseufori
utspelades ett tragiskt drama för Otto G Carlsund. För att genomföra sitt uppdrag, en modernistutställning (Post-Kubistisk-konst) hade han satsat hela sitt internationella nätverk och ovanpå det sin egen bräckliga ekonomi. Finansiellt blev det ett fiasko och Carlsund förlorade inte bara en hel del vänner, utan försattes i personlig konkurs. Idag anses utställningen, som för första gången presenterade namn som Mondrian (vars verk kunde köpas för 350 kronor), Theo van Doesburg, Jean Arp, Sophie Taeuber-Arp och Franciska Clausen, ha haft minst lika stor betydelse som själva Stockholmsutställningen.

Tre år tog det för Carlsund att få fast mark under fötterna igen och Dekorativ komposition är utförd vid denna tid. Carlsunds plangeometriska måleri betraktades inte oväntat som exceptionellt radikalt och alltför avancerat för den svenska konstpubliken.

Det var nödvändigt att fortsätta att kämpa och Dekorativ komposition blev verket han valde att lämna in för sin ansökan till Carl Larssons stipendium. Carlsund måste själv ha bedömt den som bland det bästa han åstadkommit och målningen bjuder på en enastående komplexitet och säkerhet i komposition. Element med volym krockar med fält som anger såväl perspektiv som yta. Stipendiet gick till någon annan och Carlsund ägnade därefter större delen av sitt konstnärskap åt konstkritik bland annat för Nord-Sud (Frankrike), Fönstret, Konstrevy och Aftontidningen. Han var dessutom medlem i den franska, neoplasticistiska konstnärsgruppen Art Concret som senare blev Abstraction-Creation med bland andra Theo van Doesburg och Auguste Herbin. Innan Otto G Carlsund gick bort 1947 fick han uppleva ännu en utställning, på Konstnärshuset samma år. Han hann därmed aldrig uppleva uppsvinget för den konkreta konsten i Sverige, än mindre den centrala betydelse han tillmäts i vår samtid.