Lynn Chadwicks karaktäristiska gestalter känns omedelbart igen. De har ett alldeles eget tilltal, och deras distinkta formspråk liknar ingen annans. Majestätiska främlingar, gåtfulla, knappast vilande - snarare vaksamma. Med sina geometriskt förenklade former och med kantigt draperade mantlar väcker de associationer och fascination.

Chadwick debuterade på den brittiska konstscenen strax efter andra världskriget, tillsammans med en ny generation konstnärer. Europa låg i ruiner, världen var i chock efter att ha bevittnat krigets fasor, folkmord och atombombens verkningar. Chadwick själv tjänstgjorde under kriget som pilot i R.A.F. Han hade redan som ung haft en önskan om att få ägna sitt liv åt konsten. Hans föräldrars misstycke fick honom att kompromissa med sin yrkesbana och han utbildade sig därför inom arkitekturen. Innan kriget arbetade han som ritare på arkitektkontor. Någon egentlig konstnärlig skolning hade Chadwick inte och kanske kan man skönja arkitektritningens strama geometri i hans konstnärskap. Efter kriget var han fylld av en längtan att skapa, att åstadkomma något nytt. Chadwick: ”But some of us felt after the war that we had to make something and that painting was exhausted as far as this attempt to make something was concerned. Actually, we didn’t – at least I didn’t – think of sculpture as such. We thought of construction, of building with our hands.” Det dröjde dock innan han vågade ta steget fullt ut och bli konstnär, så han arbetade under några år framgångsrikt som formgivare och inredningsarkitekt. Under det sena 1940-talet försörjde han sig på att designa bland annat exponeringsställ, möbler och tapetmönster samtidigt som han arbetade med sin konst.

Det var genom Venedigbiennalerna 1952 och 1956 som Chadwick fick sitt internationella genombrott och han har sedan dess betraktats som ett av de viktigaste konstnärskapen inom den engelska efterkrigskonsten. Uttrycket i Lynn Chadwicks skulpturer är i högsta grad sammanlänkat med hans arbetsmetoder. I stort sett självlärd uppfann han sin egen teknik. Metoden har beskrivits som ett tredimensionellt tecknande med metallstänger, där Chadwick först böjde och formade stängerna till önskad form vilka därefter svetsades samman. Sedan fyllde han de delar som skulle vara solida. För vissa skulpturer använde han sig av metallplåtar, vilka gav intryck av ”metallhud”. Först i slutet av 1950-talet började han även gjuta i brons. Chadwick lade stor vikt vid patineringen av sina skulpturer och arbetade mycket med ytans struktur och färgnyanser.

”I think that my personal idiom came through my technique, really, and because I worked in this way these images came this way and I couldn’t have done it any other way. I couldn’t have painted this and I couldn’t have carved this in wood because it would have come out quite differently. I wouldn’t have been able to do it. Everything is because of, shall we say, the limitations of my technique.” - Chadwick.

Triangeln i olika utföranden är den grundläggande geometriska formen i Chadwicks konst, ibland sammansatt till rektanglar. Denna form, placerad lodrätt eller diagonalt, sällan horisontalt, utgör stommen i skulpturerna och skapar den formmässiga spänningen. Konstnären själv menade att triangeln var att betrakta som det enklaste utkastet av en människo- eller djurfigur och ur denna form skapades kroppen. Själv betonade han att han alltid utgick från människogestalten i sin konst. “I shall never neglect humanity. Even in my most abstract figure ‘The Pyramids’ I took man as a starting point”. The stars can be seen as heads with a single eye and the pyramids can begin to suggest a figure or beast.” –Chadwick.

Till skillnad från många samtida skulptörer som inspirerades av etnografisk eller klassisk konst så hämtade Chadwick mer inspiration från den moderna arkitekturen. Det var genom Venedigbiennalerna 1952 och 1956 som den engelske skulptören Lynn Chadwick fick sitt internationella genombrott och har sedan dess betraktats som ett av de viktigaste konstnärskapen inom den engelska efterkrigskonsten.

Den aktuella skulpturen "Walking couple II" är från konstnärens 70-talsproduktion vilken känns igen genom dess ikoniska och mogna uttryck där formerna har renodlats och skalats ned.
Som betraktare möter vi två arketypiska och tidlösa former där det är svårt att säga om Chadwick hämtat sin inspiration från den neolitiska civilisationen eller om Jungs lära om arketypen och det kollektiva undermedvetna. Figurerna som befolkar konstnärens idévärld är hybrider som lånar drag av människor, fåglar, reptiler och insekter vilket gör att vi delvis identifierar oss med dem men samtidigt räds dem. I denna grupp är det egentligen bara figurernas ansikten som säger något om dem: kvadraten symboliserar mannen och triangeln kvinna (vilket är återkommande i hela hans produktion).

Chadwick beskrev själv konsten som en mörk inre kraft vilken manifesterade sig för konstnären och översattes genom dennes förmåga och skicklighet. Det som vi betraktare fått översatt av konstnären är vi även fria att tolka.