Ola Billgren blev under sin tid den svenska konstnär som först och tydligast formulerade relationen mellan konst som språk och verkligheten. Han har kallats både teoretiker och sensualist och förmådde i sina verk fånga det historiska och det samtida i en och samma bild. Billgrens målningar karaktäriseras av både dubbelhet och mångtydighet, såväl i uttryck som i innehåll och den drömska närvaron är omisskännlig, alltifrån 1960-talets fotorealistiska verk till det sena måleriets romantiska anslag.

I Billgrens målning, ”Blommor i mörkret VII”, sammanförs två viktiga delar av hans konstnärskap; fotorealismen från 1960-talet och fascinationen för ljuset och den röda färgen som var så stark under 90-talet.

I essän ”I det rödas trollkrets” beskriver Douglas Feuk perioden på 90-talet då Billgren medvetet skadar eller makulerar sin nymålade bild genom att dra en metallraka genom den våta färgen. Det är en dubbeltydig process där destruktion och målerisk förädling samverkar. Motivet, som oftast härrörde från en fotografisk förlaga, luckras upp och bäddas in i ett rött ljus-dunkel. Under 90-talets senare del har det röda registret förskjutits mot det mörkare och violetta.
Så här uttrycker konstnären själv sin röda period i katalogen som åtföljde hans utställning på Galleri Engström 1996:
”Måleriets uppgift är att vara en diskurs om seendet och inte klassificera naturalier. Detta var åtminstone min utgångspunkt när jag för tre år sedan började experimentera med (kvasi)monokromt måleri i kadmiumrött. Till en början föll det sig ur färgupplevelsesynpunkt mest adekvat att avstå från allt föreställande innehåll, men jag ändrade uppfattning efter en tids undersökning. Jag hade fäst mig vid färgen rött i huvudsak beroende på en paradoxalitet hos den, att den på en gång gläder och attackerar, smickrar och förödmjukar blicken.
Det visade sig att tolkningen av detta förhållande gynnades genom införandet av en operator i form av ett enkelt motiv av t ex porträtt- eller interiörkaraktär (ansikten, möbler osv) som på ett energiskt sätt tilltalade betraktaren och gav en mindre fridfull innebörd åt skärskådandet. På det sättet, genom att fylla referentens plats, hoppas jag kunna berätta något om den visuella nödvändigheten: om såväl viljan att se som viljan att vara sedd och därtill att ge en ocensurerad version av det rödas symboliska register. Vad jag försöker är med andra ord att genom viss analys få färgen att öppna sig semantiskt, så att dess mer eller mindre givna betydelser får sitt sammanhang belyst.”
Ola Billgren finns representerad på ett flertal museer, bland annat Moderna Museet i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, Museum für Kunst- und Kulturgeschichte i Lubeck samt Louisiana Museum of Modern Art i Humlebaeck. Hans verk ingår även i Lunds universitets samlingar samt i samlingarna på Centre Georges Pompidou i Paris.