Axel Nilsson

Under sommaren 1921 på Smedsudden blev det inte så mycket måleri utomhus men däremot målade Axel Nilsson ett dussintals stilleben. Hans favoritunderlag var vid denna tid pannå och de flesta bilderna utfördes i litet format. "Det ena stillebenet avlöste det andra. Pytsar, krukor, blommor- mot den ständigt blåa väggen. Så motivvalet blev förstås rätt ensartat. Och även om jag kunde ha aptit på andra uppgifter, så hann jag inte med mera", berättar Axel Nilsson. Men alla målningarna har inte blå fond och alla är inte målade i den vackra blå salongen. Föremålen i stillebenet valde han för den måleriska effekten, som i denna målning för att skapa en fin färgharmoni: en brun tillbringare, en vit skål med smörklickar, ett fat med knäckebröd och några rågbullar. Axel Nilsson beundrade Cezanne, som han sade sig ha fått på hjärnan och inte kunde bli av med, men han påverkades inte av dennes sätt att måla. Axel Nilssons stilleben har en fast komposition, där föremålen är individualiserade.