Eric H Olson skapade något helt unikt i världen med sina tredimensionella glas- och plexiglasskulpturer, så kallade ”optochromier”, och han anses vara en Sveriges allra mest framstående nykonstruktivister, också genom sina oljemålningar. Mot slutet av 1940-talet utvecklade han ett plangeometriskt måleri i anslutning till samtida internationella strömningar. Det ledde vidare till hans intresse för konst i offentliga rum och offentliga uppdrag i samarbete med arkitekter. Hans verk vidareutvecklar det konstruktivistiska arvet.

Olson är en av få svenska konstnärer som fått ett internationellt genomslag. Han började måla traditionella landskap, men efter en resa till Paris 1937 blev han en av pionjärerna inom det nonfigurativa måleriet. Han gifte sig 1944 med konstnären Inger Ekdahl. Efter hennes utbildning vid Grünewalds målarskola 1944–1946 (och en period vid Otte Skölds målarskola) reste paret till Zürich 1947 och tillbringade de närmsta åren i norra Italien och ställde ut i Verona. I början av 1950-talet reste de till Paris och ställde ut på Réalitées Novelles. Paret bodde i Stockholm till 1977, då de flyttade till Malmö.

Erik H Olsons konst finns representerad på ett stort antal muséer, bland annat Museum of Modern Art (MOMA) i New York, Tate Gallery i London, Moderna museet i Stockholm, Norrköpings konstmuseum, Örebro läns museum, Kalmar konstmuseum och Stockholms stadsmuseum.