Per-Erik Böklin var en konkret målare, mest känd för nonfigurativt måleri i tempera. Han studerade vid Otte Skölds målarskola 1937-38 , därefter vid Konstakademien till 1943, samt under ett stort antal studieresor i Europa. Inspiration fann han under resor till Schweiz, Frankrike, Belgien och England. Hans mest produktiva och nyskapande period som konstnär var under 1940- och 1950-talet. Då deltog han i flera betydelsefulla utställningar, bland annat Ny realitet 1949 och Konkret konst 1950.

Böklin ställde under sin karriär ut ihop med de flesta av de stora samtida svenska konkreta konstnärerna, som Harry Boström, Olle Baertling, Per-Erik Böklin, Eric H. Olson, John-Ivar Berg, Olle Bonniér, Lennart Rodhe, Einar Lynge-Ahlberg, Randi Fisher, Arne Jones, Lage Lindell, Pierre Olofsson och Torsten Andersson.

Böklin har ställt ut på bland annat Nationalmuseum och Liljevalchs konsthall i Stockholm samt på Gävle museum och Norrköpings konstmuseum. Hyllningsutställningen Per-Erik Böklin – 25 års försök i konsten visades 1975 på Eskilstuna Konstmuseum. Konstnären donerade 1991-1992 alla hans kvarvarande 300 verk till Eskilstuna Konstmuseum. Samma år visades en mindre separatutställning i Stockholm. Till utställningen skrev professor Oscar Reutersvärd förord till katalogen.