Norin skapar verk i gränslandet mellan måleri och tredimensionella objekt. För Norin själv är det självklart att det är just målningar han arbetar med, de har en tydlig fram och baksida och skall dessutom hänga på vägg. Det har dock inte varit en enda pensel eller färgtub i närheten av verket, istället har Norin utvecklat en helt egen metod med utgångspunkt i det textila material. Han använder sig av långfibriga material i olika färger, gärna fuskpäls, spets eller mattor, som han komponerar på en ram och bestryker med Epoxiplast som annars oftast används vid tillverkningen av båtar och kanoter. Därefter lägger han kompositionen över en glasskiva och täcker in allt med plast. Till sist kopplar han upp en pump till målningen som suger ut all luft som finns i materialet så att ett vakuum bildas. Genom att skapa ett vakuum fylls alla luftutrymmen som vanligtvis finns i syntetmaterialet, t.ex. mellan pälshåren, med plast. Den avancerade tekniken har Norin själv arbetat fram men total kontroll på processen får han aldrig. När vakuumprocessen väl satt igång så går det inte att korrigera verket dessutom så reagerar materialen på olika sätt när det kommer i kontakt med plasten. Allt handlar om att experimentera sig fram och att släppa kontrollen.