Werner Holmberg (1830-1860) var en förgrundsgestalt inom finländskt landskapsmåleri. Hans lovande konstnärskarriär fick ett abrupt slut i och med hans tidiga bortgång.
Holmberg hade länge drömt om en karriär som konstnär innan han slutligen år 1853 beslöt att resa till Düsseldorf, som vid den tiden var det mest betydande centret för europeiskt landskapsmåleri.
Innan avfärden till Düsseldorf hade Holmberg studerat teckning och måleri, vid sidan av sina arkitektstudier och dagliga arbete, för bl.a. Magnus von Wright och Berndt Godenhjelm. Vid denna tid fanns det ännu ingen konstutbildning på akademisk nivå i Finland, således var möjligheterna att utvecklas som konstnär i hemlandet begränsade.
I Düsseldorf studerade Holmberg under ledning av den norske konstnären Hans Gude (1825-1903) och han anammade snabbt düsseldorf-skolans läror, vilket i hög grad påskyndade hans konstnärliga och tekniska utveckling. Holmberg målade mycket gärna finländska landskap och insåg även i ett tidigt skede att exotiska nordiska landskap fascinerade den europeiska publiken. Det blev ett sätt för den unga, ännu oerfarna, konstnären att särskilja sig från andra landskapsmålare. Holmberg målade under sina två första år i Düsseldorf flera landskap med finländska motiv.
Före vistelsen i Tyskland hade Holmberg gjort omfattande resor runt om i Finland för att bekanta sig med hemlandets natursevärdheter och skisserna från dessa resor var till stor hjälp under Düsseldorf-tiden. Han utnyttjade även andra konstnärers alster av finländska landskap.
Verket ”Finskt landskap” daterat 1854, som hör till Selected Finnish Classics-auktionens utbud, är på en klart högre nivå och är gjort med säkrare hand än de arbeten som Holmberg målade i Finland några år tidigare. Här har konstnären redan anammat det düsseldorfska landskapsmåleriets principer och tillvägagångssätt, till vilket hörde att naturen i sig var den viktigaste läraren. På sommaren reste konsteleverna till landsbygden för att studera naturens detaljer och gjorde skisser av dessa. Skisserna utgjorde en bas för de egentliga målningarna som förverkligades i ateljé under vintertid. Samma element som förevigats under utflykterna i naturen kunde upprepas i varierande utformning och komposition i flera olika målningar.
I ”Finskt landskap” kan man skönja en dramatisk avgränsning mellan ett ljust och mörkt parti i målningen, vilket var karakteristiskt för Holmbergs konst. Betraktarens uppmärksamhet riktas både mot det solbadande sjölandskapet i bakgrunden och den skuggiga förgrunden med gruppen av människor. En av figurerna pekar mot en skogsstig mellan skogens träd och stenbumlingar, vilket också är ett återkommande motiv i Holmbergs måleri. Landskapet ger inte ett särskilt realistiskt intryck, men det är inte heller avsikten – i det düsseldorfska måleriet strävade man inte efter en sanningsenlig återgivning av landskapen man målade. Verken var snarare idylliska kompositioner, som skulle förmedla den stämning konstnären upplevt då han förevigat motivet.
I ”Finskt landskap” är perspektivet högt uppifrån och vyerna vidsträckta. Under den nationalromantiska eran i finländsk konst långt senare blev detta ett etablerat sätt att framställa finländska sjölandskap.
De följande somrarna tillbringade Holmberg på tyska landsbygden och de finländska motiven förbyttes till tyska. Han återgick till finländska landskap först under sina sista levnadsår i samband med utflykter i hemlandet. Werner Holmberg avled i tuberkulos på höjden av sin karriär endast 29 år gammal. Holmberg var redan under sin levnadstid en ansedd och beundrad konstnär, och han inspirerade många konstnärer ur följande generation att följa i hans fotspår mot Düsseldorf.