Inge Schiöler

I intensiva, sjungande färgklanger skapar Inge Schiöler, i auktionens målning, en vällustig och suggestiv blomsterprakt bortom tid och rum. Inge Schiöler behövde färger, ljus och värme som stimulans, vilket auktionens verk väl förmedlar. I utställningskatalogen från Göteborgs konstmuseum 1972 beskrivs dessa utmärkande drag med orden:

”Kustbilderna kring 1950 hade haft en kolorit av återhållen intensitet. Efterhand ökas färgstyrkan i oljemålningarna. På 60-talet stegras effekten av de rena färgernas hjälp till en nivå som verkar nästan fluorescerande. Trots färgens osannolikt höga lyskraft får han oss genom sin koloristiska magi att tro på landskapen: böljorna vandrar mot stranden, vinden leker i gräset, ljuset tänder i all färg som finns gömd i klippblock och hällar. Med sin dansande fria penselrytm driver han fram rörelsen i landskapet”. (Utställningskatalog ”Inge Schiöler”, Göteborgs konstmuseum 6 maj-27 augusti 1972, sid 4)

I auktionens målning uppvisas en närbild av en blomsterprakt som varken är sökt eller konstruerad, utan som genom Inge Schiölers färgintensitet förmedlar känslan av en nästan öververklighet.