Inge Schiöler vårdades på S:t Jörgens sjukhus i Göteborg, mellan 1933 och 1960. Auktionens verk utfördes under Inge Schiölers sista tid på S:t Jörgens, där han kom att behandlas för schizofreni under 27 år.

Inge Schiölers definitiva genombrott som konstnär skedde under denna tid, genom hyllade separatutställningar på Galleri God Konst i Göteborg samt vid Svensk-Franska konstgalleriet i Stockholm.
Efter åren på S:t Jörgens flyttade Inge Schiöler in i en stuga på Koster och träffade i mitten av 1960-talet sin blivande fru Ann Dikman. De två bodde i Stockholm om vintrarna, och på Koster under sommarhalvåret. Ann Dikman ska ha klagat på doften från oljefärgerna, vilket fick Inge Schiöler att arbeta med pastellfärger när han målade i sin ateljé i Stockholm.

Utdrag ur reportage, Göteborgsposten 24 januari 2022:
”Efter Valand reste Inge Schiöler till Paris och Spanien för att måla, men fick snart ont om pengar. När han kom hem till Sverige igen var han sig inte lik. 1933 fick han diagnosen schizofreni, och lades in på S:t Jörgens sjukhus. De skulle ta nio år innan han målade igen.
Men trots att Inge Schiöler till slut återupptog målandet var han fortfarande knappt kontaktbar när familj och släkt hälsade på honom på sjukhuset, tills en dag då han fick besök av systern Edel och hennes son Arne. De hade med sig lakritspipor till Inge Schiöler, som de visste att han tyckte om.
På 1950-talet kom bättre mediciner mot schizofreni, och Inge Schiöler blev märkbart friskare. Under två veckor om somrarna fick han permission från S:t Jörgen, som han tillbringade i ett hus på Sydkoster och målade dagarna i ända.”