Gert Marcus blev under 1940-talet en av Sveriges mest konsekventa konkretister. Tidigt visade han intresse för Paul Cézannes måleri och hur man kunde skapa rumslighet och volym enbart med hjälp av rena färger och utan att använda renässansperspektivet. Det ledde till att Marcus utvecklade en färgteori, som han skulle bli trogen hela sitt konstnärskap. Han utforskade hur man kunde skapa distans och volym enbart med rena färger, alltså utan att blanda dem med svart eller vitt.

Marcus föddes i Tyskland, men med svensk mamma. Han flydde från nazisterna och var från 1933 bosatt i Stockholm. Förutom några månader 1936–1937 i Otte Skölds målarskola och en period på Ateneum i Helsingfors 1937–1938 var han autodidakt. Under 1950-talet fick Gert Marcus ett stort antal offentliga uppdrag. Han gjorde en mosaikvägg i Sankt Mikaels kapell i Mora 1954, väggmosaik i Stockholms polishus 1957, en korvägg i Vantörs kyrka i Stockholm och en väggmosaik i glaskross i Sergelteaterns foajé 1959. Den är nermonterad med avsikt att sättas upp i ett blivande museum.

Gert Marcus är representerad vid bland annat Nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum och Norrköpings konstmuseum.