”Det blåser genom Ulf Trotzigs måleri. Vinden faller in från väst, viker trädstammarna, pressar skummet över vågkammen och drar igenom fågelkroppar och grenverk. Bildytorna skälver av den rörelse som konstnären fångat med sitt nervösa måleri.

Diagonalen är hans dominerande kompositionsprincip. Den växer från vänsterkantens nedre fält och skär över bildmitten, där den ofta korsas av andra diagonaler. Blåsten genom tavlorna ger ett oroligt intryck, och ibland kan det kaotiska rasslandet verka maner. Men samtidigt rymmer denna utställning några av de mäktigaste Trotzigmålningar som jag har sett.

De senaste kompositionerna är helt underbara. Här arbetar konstnären åter med samlade volymer som påminner om hans Cèzanne- och Modigliani-inspirerade studier från 50-talet.”
Ur recension i DN Kultur, Ingela Lind 16 mars 1983.