Berta Hansson föddes 1910. Hon utbildade sig till folkskollärare och arbetade i Fredrika kyrkby i södra lappmarken. Det var under tiden som lärarinna i Fredrika (1935-45) som hennes konstskapande startade. Motivkretsen bestod av porträtt på skolbarnen och landskap.

År 1941 kom författaren Elsa Björkman-Goldschmidt på besök till Fredrika och fick då kunskap om den 31-åriga lärarens stora passion. Men deras möte var en slump. Elsa Björkman-Goldschmidt anlände med bussen till Fredrika en vinterkväll för att hålla ett föredrag, men ingen mötte henne.
”Är det någon här från föredragsföreningen?”, utropade Elsa Björkman-Goldschmidt rakt ut i vintermörkret. Berta Hansson, som stod vid busshållplatsen, tog författaren på sparken och skjutsade henne till skolan. Där fick hon syn på Bertas målningar och akvareller och när Elsa Björkman-Goldschmidt återvände till Stockholm hade hon en en tjock bunt med sig. Deras slumpmässiga möte banade väg för Berta Hanssons första soloutställning och genombrott 1943.
Berta Hansson debuterade 15 september 1943 på ansedda Galleri Färg och Form i Stockholm, som vid den tiden låg på Malmtorgsgatan 10. På utställningen såldes alla 66 verk som ställdes ut. Debuten på Färg och Form väckte uppmärksamhet. Kritiker och publik drog paralleller till Helene Schjerfbecks känsliga och spröda porträtt.

Dagens Nyheter recenserade den forna folkskollärarens konstverk.
”Bland veckans debutanter tilldrar sig Berta Hansson på Färg och Form det största intresset. Hon är folkskollärarinna i Fredrika kyrkby i Västerbottens län och hon har hämtat motiven ur sin vardagliga miljö.

I ”Kylig vintermorgon i lappmarken” har kyrkbyn fått en nästan pedagogiskt klar och åskådlig framställning med husen i rad och rökarna ur skorstenarna stigande rakt upp i den kalla luften. I en hel serie små målningar, ”I skolbänk”, ”Morgonbön” etc skildras det dagliga livet i skolan på ett förtroget och övertygande sätt.

Men det utesluter inte att Berta Hansson upplevat sin miljö intensivt och personligt och att hon också förmått att gestalta sina upplevelser på ett sätt som man känner vara det för henne naturliga och riktiga. De kantiga och knotiga barnbtyperna har mycket karaktär - händerna är stundom nästan karikatyrmässigt överdrivna - och figurerna är ofta utmärkt inkomponerade i bildytan, t.ex ”Flicka i tankar”. I ”Lekande barn” har de i vävda vadmal-leken sysselsatta barnets rörelser verkligen vävts samman till ett mönster. ”Syskon”, ”Gammal kvinna” etc visar också kvinnlig sensibilitet och smak, och några små landskapsskisser, ””Mitt hem i dimman”, ”Mot fjällen”, ”Från lappmarken” etc, har en enkelhet och storhet i greppet som är märklig.”
Utdrag ur recension av Yngve Berg i Dagens Nyheter, 23 september 1943.

Efter debuten flyttade Berta Hansson till Stockholm permanent, till en lägenhet hos Stiftelsen Konstnärshem på Hornsgatspuckeln, för att helhjärtat satsa på den nya karriären. Berta Hansson stannade i Stockholm men hemtrakten Fredrika blev dock hennes sommarvistelse livet ut.

Berta Hansson gjorde även målarresor till bl.a Frankrike, Italien, Egypten och södra Afrika, då freden efter Andra världskriget öppnade möjligheter till utlandsresor.
Berta Hansson skapade, vid sidan av måleri och teckning, stora textila verk för offentliga miljöer. Hon blev efterfrågad och anlitad av betydande institutioner. Hennes textila verk finns idag i samlingarna vid Länsstyrelsen, Radiohuset i Stockholm, Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska Universitetssjukhuset, på Postnord i Tomteboda samt på Umeå Universitet.
Berta Hansson ställde regelbundet ut på bl.a Galleri Färg och Form, Konstnärshuset samt vid Galleri Doktor Glas under sitt liv i Stockholm. 2010 skulle Berta Hansson ha fyllt 100 år och då visade Konstakademien på Fredsgatan 12 en stor retrospektiv utställning med hennes teckningar, akvareller, grafik och textiler. I samband gavs en bok om hennes livsverk ut, skriven av Gunilla Carlstedt och Christian Åkerlund.
Berta Hanssons retrospektiva utställning recenserades i Dagens Nyheter 14 januari 2010:
”Jag börjar frukta att ni har en själ fröken Hansson – om än aldrig så liten.” Med dessa ord bedömde läraren Otte Sköld sin elev Berta Hanssons målningar våren 1940. För henne blev den tvetydiga kommentaren en uppmuntran att fortsätta skapa.
Sjuttio år senare förvånas man snarare över att någon kvinnlig konstnär alls orkade slå sig fram i tidens patriarkala, hierarkiska konstklimat.
Med tiden fick ändå Berta Hansson en viss upprättelse. Men det har dröjt till nu, 16 år efter hennes död, innan tiden ansetts mogen för en större retrospektiv. Detta på Konstakademien i Stockholm. De tidiga målningarna präglas av en nedtonad, känslig kolorit som emellanåt för tankarna till Helene Schjerfbecks konst – även om Berta Hansson själv värjde sig mot jämförelsen. ”
Utdrag ur text i DN Kultur av Bo Madestrand 14 januari 2010.
Berta Hansson finns bl.a representerad med tolv verk vid Moderna Museet, samt på Nationalmuseum och Örebro Länsmuseum.