Kollwitz yngste son Peter anmälde sig som frivillig när första världskriget bröt ut och stupade i oktober 1914 under strider i Belgien. Gefallen II uttrycker den djupa smärta som drabbade dem som förlorade sina nära och kära i kriget. Moderns hela kropp vittnar om hennes förtvivlan, medan barnens ansikten speglar en rad känslor, chock, fasa, rädsla, när de skyndar till hennes sida. Hon är alltför uppslukad av sin sorg för att kunna uppmärksamma dem. Kollwitz använde litografi, en teknik där hon betonade att ”endast det väsentliga räknas.” Verket har en rå, ofullständig karaktär, linjerna verkar snabbt nedtecknade, sonens underkropp saknas, och alla identifierande detaljer har utelämnats, vilket gör Gefallen II till en universell och tidlös bild av sorg.