Gunnar Smoliansky är inte de stora gesternas fotograf, han är inte dramatikern som proklamerar "sanningar". I hans bilder passerar istället livet revy, endast tillfälligt hejdat i små sekunduppdelade tidskapslar.

Motivet "Sergels Torg, 13 februari 1978", ingår i samlingen "Promenadbilder" som närmast kan liknas vid en arbetsmetod snarare än ett statement: ett lyssnande förhållningssätt till världen, tiden och människorna som lånat den. Motivet berättar om Smoliansky som flanör-fotograf vandrande Stockholms gator skildrande det ständigt pågående livet. Hans bilder ter sig som en rad vardagsobservationer som utvecklas till ett fotografiskt projekt. Bilarna har kört spår i snön som bildar ett kraftfullt, nästan modernistiskt mönster. En ensam person i pälsmössa skyndar förbi. Personen i pälsmössa vet inte om att han går förbi ett vackert mönster. Bara fotografen ser och vet.

Gunnar Smoliansky delar detta förhållningssätt genom traditionen med andra tidskapselsamlande flanörer såsom Kertész, Cartier-Bresson, Koudelka, kanske till och med Brassai. Men hos Smoliansky är det tätare mellan objekt och objektiv och det vardagliga får behålla sin vardaglighet. På håll anar man cykliciteten, det återkommande intresset för det enkla, men nära ser man myllret av detaljer och accenterna som vita eller svarta utropstecken i gråskalan. I förening skapar detta intima, anspråkslösa bilder vibrerande av vardagsmagi.