Notering a tergo: “Edvard Perséus (1841-1890). ‘Karin Måndotter på gamla dagar.’ Skiss till den i kejserliga slottet i Berlin befintliga taflan. Se G. Nordensvans ‘Svensk konst i 19de århundradet’ sid. 549. Enligt retrospektiva utställningens katalog 1898 (andra tillökade upplagan) sid. 42 No 226 [?svårläst] är taflans hela titel Drottning Kgl Månsd. på gamla dagar på Liuksiala kungsgård i Finland, tillhör grefvinnan von Eulenburg, Berlin.”

Efter kung Eriks död 1577 blev Karin Månsdottter och Sigrid fria. Av Johan III fick hon som förläning på livstid kungsgården Liuksiala med omgivningar, belägen i nuvarande Kangasala kommun, nära Tammerfors. Där levde hon ett tillbakadraget men välbärgat liv fram till sin död den 13 september 1612. Den avsatta drottningen tycks ha haft ett gott förhållande till bönderna i regionen. På 1590-talet utbröt Klubbekriget i Finland, ett bondeuppror. Som brukligt var plundrade man de stora gårdarna som tillhörde överklassen, men Liuksiala lämnades i fred. Karin Månsdotter begravdes i Åbo domkyrka, och är den enda drottning som är begravd i Finland.

Edvard Perseus var som historiemålare en trogen lärjunge av Boklund.

”[Perséus] for 1869 till München och fick där plats i Pilotys Meisterschule. Brev från kamrater i München omtalade för hans vänner hemma, att han gjort vackra framsteg och blivit ’ordentligare, flitigare och hushållsaktigare än förut’. Den förnämsta frukten av tre år i Munchen blev ’Karin Månsdotter på gamla dagar’ - den gamla drottningen i sin svarta änkedräkt sitter nedsjunken i en karmstol, omgiven av dotter, måg och barnbarn. Dottern har smekande fattat hennes hand, magen knäpper på lutan, familjens yngste sover i vaggan. Tavlan såldes för 2,750 floriner (4,125 kronor) till en konsthandlare i Berlin, som avyttrade den till tyske kronprinsen [1871]” (Nordensvan).