Böcker, 25 volymer. Parti dedikationsexemplar av Prins Wilhelm (8), prins Eugen (2) och Poul Bjerre (12)

22 volymer med dedikationer till Amelie Posse (1884-1957) med familj, + 3 volymer utan dedikation. (Sammanlagt 25 böcker.)

Prins Wilhelm & Prins Eugen:

Dedikationsexemplar, 10 volymer, 1942-1955, såväl memoarer, dikter och noveller. Häftade (8) och förlagsband (2), samtliga med dedikation till Amelie Posse. I en av böckerna ligger ett litet fotografi föreställande prins Wilhelm tillsammans med Amelie Posse. Skicket är varierat och emellanåt dåligt, men proveniensen mycket fin.

Poul Bjerre:

Dedikationsexemplar, 12 volymer, 1903-1950, av Poul Bjerre till medlemmar av familjen Posse (Arvid, Amelie och hennes son Jan Brazda). Fin proveniens: Amelie Posses mor var i sitt andra äktenskap gift med Poul Bjerre, och Amelie Posse själv med dennes bror, kriminologen Andreas Bjerre.

6 inbundna, 6 häftade. Skicket är varierat och emellanåt dåligt, men proveniensen mycket fin. Tillsammans med ytterligare en uniformt bunden volym (utan dedikation) samt två nötta böcker av C. G. Jung (Wirkligkeit der Seele, 1934 & Analytische Psychologie und Erziehung, 1927, båda med namnteckning av Poul Bjerre och exlibris för ”Institutet för medicinsk psykologi och psykoterapi”, som Bjerre grundade 1940). De ingående böckerna med dedikation: Det geniala vansinnet (1903), Moribundus (1904), Tvenne dialoger (1908), Ett hem vid hafvet (1908), Hur själen läkes (1923), … och snart står döden och stampar vid vår port (1934), Vår tro och vår förankring (1942, 2 exemplar), Räfst och rättarting 1945, Våren i Argentina (1948), En själsläkare ordinerar (1950), Byråkratismen som samhällssjukdom (särtr. 1950).

Psykoterapeuten och författaren Poul Bjerre (1876-1964) är särskilt berömd för att ha infört Sigmund Freuds psykoanalys som metod i Sverige. Han kom att kalla sin egen psykoterapimetod för psykosyntes. Hans korrespondens med Jung förvaras på Kung. biblioteket.

Amelie Posse (1884-1957) är fr. a. känd för sitt antinazistiska engagemang under andra världskriget. Hon gav bl. a. stöd till flyktingar och organiserade en svensk intellektuell motståndsrörelse genom den s.k. ”Tisdagsklubben”, där även bl. a. Vilhelm Moberg, Pär Lagerkvist, Ture Nerman och Marika Stiernstedt ingick, och även hennes vänner prins Wilhelm och prins Eugen var övertygade antinazister.

Amelie Posse var dotter till greve Fredrik Arvidsson Posse och Auda Gunhild Wennerberg och sondotter till statsminister Arvid Posse, samt dotterdotter till skalden och politikern Gunnar Wennerberg. I sitt första gifte, men Andreas Bjerre, fick hon en son, och i sitt andra gifte med den tjeckiske konstnären Oki Brázda (1887–1977) var hon mor till Slavo och Jan Brazda. Familjen bodde på godset Líčkov i Tjeckoslovakien tills Amelie efterlystes av Gestapo, då hon återvände med sönerna till Sverige.

Vällästa och nötta, snedlästa, fläckar och smärre skador förekommer.