Marcus Eek

"En omöjlig gåta. Marcus Eeks skriveri och måleri är eget och fullt av spännande referenser.
Kanske är det därför som det är svårt att sätta fingret på vad hans måleri är. Det är undanglidande på det där viset som alltid har tilltalat mig. Det är som gåtor som vid första anblicken ser ut att vara självklara, men som visar sig vara omöjliga att lösa. Inte för att de inte går att förstå, utan för att de inte går att fånga in. Varken varken eller eller. Det funkar alltid.”
Utdrag ur recension i DN Kultur, 1 mars 2003

"Decennier efter postmodernismens uppgörelse med alla försök till renodlade och enhetliga konstmedier har frågan om vad måleriet är blivit allt svårare att besvara. För Marcus Eek tycks dock denna svårighet vara själva motorn i konstnärskapet. Inte för att han som många samtida konstnärer blandar in nya element och hybridiserar måleriet, utan för han lyckas kommunicera ett sökande genom själva målandet.
Det finns dock tydliga gränser för dialogen där ramarna utgörs av ett antal motivkretsar som Marcus Eek ofta återkommer till. Därför är själva måleritekniken viktig.
Jag tycker mig kunna följa ett prövande, som sakta växer i de redan existerande motivkretsarna av segelbåtar, blommor och trädgårdar.”
Utdrag ur recension i Svenska Dagbladet, 3 februari 2014

"I Skärets lilla faluröda konsthall på Kullahalvön inträffar något särskilt. Det är som om havet och himlen blir ljussättare och medaktörer.
Med curatorn Frida Cornells och grundaren Gunhild Stensmyrs hängning inträffar något särskilt. Den tycks göra hav och himmel till ljussättare och visuella medaktörer.
Och med ens tror jag mig begripa varför Marcus Eek målar av träbåtar i solnedgång så oerhört bra. Det är på båtens sida som aftonrodnaden syns, återspeglad i fernissan, utdragen efter plankornas längd och kuperad av båtvirkets form – med rakel och penselskaft.
Abstrakt expressionism och naturalism i samma veva.”
Utdrag ur recension i DN Kultur, 12 juli 2012