Efter Eriks död rann det enligt legenden en källa mirakulöst upp på den plats där hans blod först utgöts. Avrättningen skall ha skett på den öppna platsen söder om domkyrkan i Uppsala och här stod fram till 1700-talet Sankt Eriks kapell. Sedan 1500-talet utpekas Sankt Eriks källa vid S:t
Eriks torg på domkyrkans norra sida, mellan kyrkan och fyrisån,
Vissa källor tyder dock på att
medeltidens Sankt Eriks källa var den nuvarande Slottskällan 500 meter söder om domkyrkan
Källan vid S:t Eriks torg var en viktig vattentillgång för människor och djur i flera
århundraden.
Från mitten av 1600-talet var den ihopkopplad med olika tekniska vattensystem. Källan har
tidigare varit inbyggd i en träbyggnad och samband med att den höga stenmuren byggdes
på 1850-talet tillkom i stället den nuvarande gjutjärnspumpen tillverkad vid Hällefors bruk
i Sörmland. I slutet av 1800-talet anslöts källan till Pumphuset vid Islandsfallet för att
Uppsalaborna via vattenledningar skulle kunna få sitt vatten direkt hem till hushållen. Källan har
Numera sinat men år 2007 kopplades gjutjjärnspumpen samman med det kommunala
vattenledningsnätet och genom moderna system
rinner det nu åter dricksvatten ur källan.
Manne Ihran föddes i Uppsala, var son till skräddarmästaren Erik Ihran och Maria Lindman.
Manne Ihran förblev ogift.
Redan i tidiga år fanns intresset att måla och rita, vilket resulterade i att efter 4 år i Uppsala
Allmänna Läroverk så slutar Manne för att därefter börja i sin fars skrädderi.
Manne var helt autodidakt, och när hans vän Gusten Widerbäck sökte till Konstakademin så fick
Manne avstå, då hans far tyckte att det skulle vara alltför vanskligt att försörja sig som konstnär.
Motivvalet i Mannes måleri kom att huvudsakligen bli det pittoreska och enkla precis som i
stadsbilderna. Han har skildrar det Uppsala som i dag är borta, och som dagens generation ser
som pittoreskt.
När man talat om den uppländska guldåldern och dess konstnärer så får man inräkna Manne
Ihran som en av dem.
Manne lhran gick bort 1917, blott 39 år gammal.