Katalognumrets valörmässigt finstämda komposition i grisaille för lätt tankarna till tuschmåleriets uttryckssätt. Bruno Liljefors var en omvittnat skicklig tecknare redan i unga år och ett antal arbeten i blyerts respektive tusch utförda under 1880-talet bär vittnesbörd om detta. Under 1890-talet experimenterade Liljefors även med avancerade kompositioner utförda som tuschlaveringar.

I föreliggande målning har Liljefors, för ovanlighetens skull, skildrat en björn intill sitt nedlagda byte.

Möjligen är katalognumret delvis en översättning av en kamerabild. Den nyerövrade fotografikonsten intresserade många konstnärer genom sin förmåga att föreviga de flyktigaste rörelsemoment. I likhet med bl. a. Anders Zorn och impressionisterna utnyttjade också Bruno Liljefors detta hjälpmedel till att återge sekundsnabba intryck. Ett av de tidigaste exemplen på ovan anförda torde vara den målning, baserad på fotografisk förlaga, som Liljefors utförde i Freilassing 1882-83.

Allan Ellenius skriver i "Bruno Liljefors -Naturen som livsrum" från 1996 om hur Liljefors redan 1889 återfinns i medlemsregistret för en nybildad fotografisk förening i Uppsala. Ellenius fortsätter: "När han hösten 1890 åter tog upp fotograferandet skedde det för att samla material till det planerade verket 'Svensk natur'. Liljefors fortsatte att använda fotografiet som minnesstöd. I en notisbok kunde han anteckna den lakoniska frasen 'fotografiets välsignelse'. [...] En serie skilda naturutsnitt, fotograferade under olika årstider, försåg han med titeln 'Magasinerad natur' ".

Även om det idag kan vara svårt att leda i bevis är det inte osannolikt att det var just Liljefors förnyade intresse för fotografi vid 1890-talets början som låg till grund för hans grisaille-måleri vid denna tiden.