Ilja Jefimovitj Repin, kopia efter

Det aktuella verket är en kopia efter Ilja Repins berömda och älskade målning "Zaporogkosacker skriver brev till den turkiske sultanen", utförd 1880–1891, som finns på det Statliga Ryska Museet i Sankt Petersburg. På baksidan av målningen finns en inskription som anger att den utfördes av målaren Osipov i staden Harbin i nordöstra Kina 1928. Under 1920-talet översvämmades Harbin av 100.000-200.000 politiska flyktingar som flydde från den ryska revolutionen och det ryska inbördeskriget.

Bakgrunden till det drama som utspelar sig i målningen, var ett brev som enligt sägnen sänts från sultanen Mehmet IV år 1675. Sultanen krävde zaporogernas omedelbara och villkorslösa underkastelse. Brevet fick på inget sätt avsedd verkan.

Repin arbetade med målningen i tretton år, från de första skisserna 1878 till 1891. Originalmålningen, som mäter 209 x 358 cm är monumental. Repin var verksam i konstnärsgruppen Peredvizjniki (”Vandrarna”) och målningen är ett exempel på hur gruppen bearbetade historiska motiv.

Konstnärerna i Vandrarna, i opposition mot akademien, gav sig ut i landet, för att med en närmast journalistisk blick skildra samtiden och framför allt folket. Även historiemåleriet fick en nytolkning, där historien sågs med ”den vanliga människans” ögon. Målningarna utmärks av en hög grad av realism och Repin arbetade ofta med vänner och bekanta som modeller i historiska skildringar.

Repins målning "Zaporogkosacker skriver brev till den turkiske sultanen" visades i
Nationalmuseums stora utställning Peredvizjniki 2011 och i katalogen berättas följande:

”---Repin hörde först talas om detta brev 1878 och fascinerades av detta oförskräckta, levnadsglada och okuvade folk och gjorde de första skisserna till målningen, som han var sysselsatt med i tretton år. Han studerade ingående kosackernas historia och liv och deras självstyrande organisation Zaporozje Setj. Med stort mästerskap väckte han gestalterna till liv, formade uttrycksfulla och djupt psykologiska bilder av kosackerna och deras ledare hetmanen Ivan Serko, och lyfte fram deras frihetskärlek, frimodighet och gemenskap.

Persongalleriet byggde Repin på porträttstudier av verkliga personer. Ivan Serko har således lånat sina drag av artillerigeneralen från rysk–turkiska kriget Michail Dragomirov, skrivaren är den ukrainske historikern Dmitrij Javornitskij, som forskade om kosackernas historia.
Den mustaschprydde mannen vid bordet, som dunkar sin vän i ryggen, är målarkollegan Jan Tsionglinskij, den frodige kosacken i röd kaftan och vit pälsmössa hette Aleksandr Rubets, professor, ukrainsk musikforskare och folklorist.”

Dick Harrison skrev i Historiebloggen i Svenska Dagbladet 24 oktober 2011 om utställningen och framför allt om Repins målning. ”Generationer av människor av de mest skilda ideologiska schatteringar har älskat den, från tsar Alexander III (som köpte den för en rekordsumma) till kommunisterna. På 1890-talet vann den guldmedaljer i både Tyskland och Ungern.”

Harrison skriver vidare: ”Tavlan föreställer en grupp skrattande zaporogkosacker under ledning av sin ledare, ataman Ivan Serko, som skriver brev till sultan Mehmet IV av Osmanska riket år 1676. Bakgrunden är sultanens krav på underkastelse, vilket kosackerna lär ha bemött med ett av de hånfullaste breven i diplomatins världshistoria. Krigarna är, i tavlans nu, mitt uppe i formuleringen av några av de mest dräpande raderna.”

(Bukowskis tackar Orientmattsällskapet Pazyryk för denna text.)