Lennart Rodhe studerade i Köpenhamn privat för den skicklige R. Rostrup Böyesen, vilket blev avgörande för hans fortsatta utveckling. Vid denna tid var Henri Matisse hans förebild. Efter studierna vid Statens Museum for Kunst, blev Rodhe elev vid Konstakademien för Otte Sköld, som han inte uppskattade. Han återvände han till Köpenhamn, men tvingades 1940 ta sista färjan hem på grund av krigsutbrottet och fortsätta sina studier vid Konstakademien.

Efter andra världskrigets slut slut öppnades möjligheterna att åter resa till utlandet för vidare utbildning. Lennart Rodhe reste med hustrun och poeten Eivor Burbeck till Paris hösten 1947. Där umgicks han med konkretister som Auguste Herbin, Fernand Leger, César Domela, Victor Vasarely och Alberto Magnelli, medlemmar i Réalités Nouvelles.

Rodhe tog starkt intryck av konkretismen och om under 1940-talet att bli en av de ledande krafterna i Sverige för riktningen och tillhör de svenska konstnärer som blev tongivande efter andra världskriget. Han var också en av grundarna till den viktiga gruppen "1947 års män", där Lage Lindell och studiekamraten Pierre Olofsson ingick. De förenades av en strävan bort från tidigare generationers naturalistiska avbildning av människan och naturen. Man hävdade att de rent konkreta färgerna och formerna var en verklighet i sig.

Nu började en lång yrkeskarriär med mängder av utställningar och offentliga uppdrag. Han arbetade nonfigurativt. Hans konst beskriver den dubbeltydiga ytan, som är växelvis negativ och positiv, så man inte helt kan fastställa vilket som är bakgrund eller förgrund, ett ogripbart rum.

Representerad vid Nationalmuseum och Moderna muséet i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, Norrköpings konstmuseum, Helsingborgs museum, Kalmars konstmuseum, Skissernas museum i Lund, Gripsholms slott och muséet i Ottawa, Kanada.