DIVERSE HANDLINGAR OCH AUTOGRAFER, 14 st, bla Sven Hedin, Georg von Rosen, Olof Hermelin, KG Ossian Nilsson.

Skalden Elias Sehlstedts prästbetyg samt examensbevis från Teologiska fakulteten i Uppsala. Bladstorl 19 x 28 och mindre.
Elias Sehlstedt, född 8 december 1808 i Härnösand, död 22 juni 1874 i Stockholm, var en svensk lyriker.

Sehlstedt arbetade mellan åren 1852 och 1869 som tullinspektör vid Sandhamn utanför Stockholm. Innan han kom till Sandhamn var han från år 1836 stationerad vid tullen i Mem och Hornstull. Under sina år i Sandhamn skildrade han skärgården med den egna upplevelsens skärpa och ofta hade hans verk en satirisk underton. I samband med att han skulle lämna sin tjänst på Sandhamn fattades beslutet att dra in den optiska telegrafen på Telegrafholmen och Elias nedtecknade då följande[1]:

Du telegraf!
Din tjenst till slut
För mycket optisk var
Du liksom jag, har sjungit ut,
Det längre sig ej bar.

I Strindbergs "Huruledes jag fann Sehlstedt" från 1874 skildrar Strindberg en sommarsegling med tulljakt från Dalarö till Sandhamn och ger en mycket sympatisk bild av den lite skygge och åldrade Sehlstedt. Strindberg som kom till Sandhamn i 20-årsåldern, några sommardagar 1869 och 1870, återvände hösten 1873 för att utbilda sig till telegrafist och blev då nära vän med Ossian Ekbohrn som var Sehlstedts efterträdare som tullinspektör.
Elias Sehlstedt har bl.a. komponerat och skrivit texten till visan Litet bo jag sätta vill. Sina sista fem år tillbringade Sehlstedt i det forna Franska värdshuset på Djurgården i Stockholm.

Gulnade, fläckar, veck, riss.