Peter Weiss – konstnär, filmare och författare

Peter Weiss, ”Fahrende Schauspieler” (detalj). Se verket i sin helhet här >


Visning: 23 –26 januari på Berzelii Park 1 i Stockholm. Öppet: mån–fre 11–18, lör 11–16. Specialvisning nu på lördag kl 14:
Gunilla Palmstierna Weiss berättar om konstnären, filmaren och författaren Peter Weiss i samtal med Andreas Rydén.
Onlineauktion: till och med 28 januari

Till katalogen >


I sitt måleri influerades Peter Weiss både av äldre mästare som Bosch och Brueghel och av samtida surrealister som Max Ernst och Man Ray. Bukowskis har fått det stora förtroendet att auktionera ut en samling om nästan 50 konstverk som sträcker sig från de tidigaste oljemålningarna från mitten av 1930-talet till slutet av 1950-talet. Inför auktionen fick vi ett samtal med Peter Weiss hustru Gunilla Palmstierna Weiss.

Peter Weiss (PW) utbildade sig under 1930-talet i Berlin, Bremen, London och i Prag där bland annat surrealismen och dadaismen blomstrade samtidigt som han influerades av renässanskonstnärer som Bosch och Brueghel. Vad i dessa disparata inriktningar lockade honom?
Framför allt var det Bosch och surrealismens symbolvärden som intresserade honom. Peter ville också gå till botten med måleriet och lära sig behärska det äldre måleriets tekniker. Hans konstnärliga utbildning grundade sig i en, precis som för hans vän och kollega Endre Nemes, centraleuropeisk tradition.

Redan när Peter Weiss målade Människor i spårvagn I och II, som är ett av hans tidigaste verk, skrev han texter parallellt (bl a Günter an Beatrice, Traum och Dämmerung). Vad lockade honom mest – måleriet eller författandet?
Redan från början båda två. När Peter i mitten av 1930-talet var bosatt i London brevväxlade han med den schweiziske författaren Herman Hesse, som gav Peter i uppdrag att illustrera några noveller åt honom. Hesse ansåg nämligen att Peter hade större talang som konstnär än som författare. Det var genom Hesses kontaker med konstakademien i Prag som Peter blev antagen där 1937. Genom Hesses uppmuntran fick måleriet företräde vid denna tidpunkt men han var redan då en litterär konstnär och målerisk författare.

Peter Weiss återkom gärna till olika teman i sitt måleri – självporträtt, lejon och öde platser. Vad symboliserade detta?
Lejonet symboliserar styrka och ensamhet. Självportätten är ganska självklara. Vare sig målningarna är ödsliga platser eller avbildar ett myller av människor placerade han ofta in sig själv på ett hörn. Motiven är tydliga samtida skildringar av människans utsatthet i olika situationer i ett allmängiltigt perspektiv utan att för den skull vara politiska. Politiskt aktiv blev han först senare i mitten av 1960-talet då vi framför allt engagerade oss i Vietnamn-frågan och i angreppen på vänstern som då pågick i Tyskland. Pjäserna Marat/Sade och Rannsakningen var ett resultat av hans ställningstagande.

Boken Motståndets estetik utkom i mitten på 1970-talet. Där tar PW upp en konstsyn som bland annat handlar om kopia/reproduktion ställt mot original, tankar som mycket av postmodernismens konst kretsar kring. Peter intresserade sig mycket för sin samtid i relation till ett historiskt perspektiv. Han hade egentligen tänkt sig en mycket kortare bok, det blev tre delar. Motståndets estetik tog nio år att skriva. I detta verk lyckades han förena måleri, litteratur och musik (när man läser texten högt har den en påtaglig musikalisk rytm). I princip slutade han att måla efter att han gjort illustrationerna i Tusen och en natt i slutet av 1950-talet. Efter Motståndets estetik tog han upp collage-tekniken igen men tyvärr avled han kort därefter, bara 65 år gammal.

När man läser bibliografier över Peter Weiss står det mest angivet pjäser, böcker och filmer. Hans måleri lyftes egentligen fram först med en utställning på Södertälje konsthall 1976? Hur kommer det sig?
Det var konsthallschefen Per Drougge som ville göra en utställning med fokus på Peters måleri. Utställningen fortsatte sedan till flera andra städer i Europa och bidrog till att även lyfta fram hans konstnärskap. Det blev en stark upplevelse för Peter att se många av sina verk samlade och utställda efter alla år

Våren 2008 stals flera hundra verk av Peter Weiss, varav de flesta fortfarande inte är återfunna. I samband med Uppsala konstmuseums Peter Weiss-utställning 2016 skrev man om dessa försvunna verk i utställningskatalogen att: ”Med ett slags historiens ironi fullbordades därmed ett för länge sedan påbörjat utplånande av Weiss bildkonst”. Vad tänker du om den meningen?
Jag ser det på ett helt annat sätt. Peter uttryckte sig hela tiden i bild. Efter måleriet gjorde han ett antal filmer för att sedan övergå till text. Livet igenom var det ett pågående måleriskt experiment som bara rörde sig över skilda uttrycksformer.



Kontakt:

  • Andreas Rydén
    Stockholm
    Andreas Rydén
    Chefsspecialist konst, Vice VD
    +46 (0)728 58 71 39
  • Lena Rydén
    Stockholm
    Lena Rydén
    Specialist modern konst, grafik
    +46 (0)70 778 35 71